- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
602

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 75. Högmålsbrott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

602

och att de följaktligen skulle bringa saken till slut. Han
skakade på huvudet

– Det tyckes, som jag fallit i händerna på två mördare,
sade han. Låt oss då gå!

På dessa ord svarade ingen av de båda männen. Den,
som höll lyktan, gick främst; efter honom följde konungen,
och sedan kom den andra masken. Sålunda gick man
genom ett långt och krokigt galleri, genomskuret av lika
många trappor, som finnas i Anna Radcliffs hemlighetsfulla
och dystra palats. Alla dessa gångar, i vilka konungen flera
gånger hörde vattnet sorla över sitt huvud, förde slutligen
till en lång korridor, som var tillstängd med en järndörr.
Mannen, som höll lyktan, öppnade denna dörr med de
nycklar, han bar i sitt bälte, i vilket konungen under hela vägen
hade hört dem skramla.

När denna dörr öppnades och luften fick intränga,
igenkände Ludvig de doftande ångor, som sprida sig från träden
efter varma sommardagar. Han stannade ett ögonblick, helt
tveksam, men den kraftfulle väktaren, som åtföljde honom,
sköt honom framför sig ut ur den underjordiska gången.

- Ännu en förgripelse, sade konungen, i det han vände
sig åt den, som företagit sig den djärva handlingen att
beröra sin härskare, vad vill ni göra konungen av Frankrike?

- Försök att glömma detta ord, sade mannen med lyktan
i en ton, vilken lika litet tillät någon invändning som Minos’
bekanta domar.

- Ni borde ha stryk för det ord ni nyss yttrade, tillade
jätten, i det han släckte ljuset i lyktan, som hans kamrat
räckte honom, men konungen är alltför mänskligt sinnad.

Vid denna hotelse gjorde Ludvig en så häftig rörelse, att
man kunnat tro, det han velat fly, men jätten lade sin hand
på hans axel och höll honom stilla.

- Men säg då vart bege vi oss? sade konungen.

- Kom, sade den förste av de båda männen med ett slags
vördnad, och i det han förde sin fånge fram till en vagn,
som tycktes vänta på honom.

Denna vagn var helt och hållet undanskymd av lövverket.
Två vid benen tjudrade hästar voro med grimskaften
fastbundna vid grenarna av en stor ek.

- Stig upp! sade samme man, i det han öppnade
vagnsdörren och slog ned fotsteget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free