Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 75. Högmålsbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen lydde och satte sig längst inne i vagnen, vars
rnadrasserade och med lås försedda vagnsdörr, som icke
hade något fönster, ögonblickligen stängdes om honom och
hans ledsagare. Jätten däremot gjorde loss hästarna, spände
dem själv för vagnen och satte sig upp på kuskbocken, som
icke var upptagen. Strax for vagnen av i stark trav på
vägen till Paris, och i Senartskogen funnos friska hästar,
fastbundna vid ett träd, liksom de förra, och utan postiljon.
Mannen, som satt på kuskbocken, spände för de nya hästarna
och körde hastigt på vägen till Paris, dit han klockan tre
på morgonen anlände. Vagnen körde genom förstaden
Saint-Antonie, och sedan kusken ropat åt skiltvakten: På
konungens befallning! styrde han hästarna in på den runda
Ba-stiljgården, som förde till Guvernörsgården. Här stannade
de rykande hästarna framme vid trappan. En sergeant på
vakt skyndade fram till vagnen.
- Låt väcka herr guvernören! ropade kusken med
dundrande röst.
Utom detta tillrop, som man kunnat höra långt bort i
förstaden Saint-Antonie, var allting tyst både i vagnen och i
slottet. Efter tio minuters förlopp syntes herr de
Baisemeaux i nattrock i sin dörr.
- Vad är nu igen på färde, frågade han, och vem för
ni hit?
Mannen, som hållit lyktan, öppnade vagnsdörren och sade
några ord till kusken. Strax steg denne ned av kuskbocken,
tog en liten musköt, den han hade under sina fötter, och
satte den för fångens bröst.
- Och om han säger ett ord, så giv eld! tillade den, som
nu steg ur vagnen.
- Gott! svarade den andre utan minsta inkast.
Efter denna uppmaning steg konungens ledsagare uppför
trappan, på vilken guvernören väntade honom.
- Herr d’Herblay! utropade denne.
- Tyst! sade Aramis; låt oss stiga in till eder.
- Ack, min Gud! Vad kan väl föra eder hit vid denna
timme på dygnet?
- Ett misstag, min bäste herr de Baisemeaux, svarade
helt lugnt Aramis. Det tycks, som ni här om dagen hade
alldeles rätt.
- I vad avseende då? frågade guvernören^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
