- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
608

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 76. En natt på Bastiljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

608

Han kastade icke en gång en blick omkring sig, och i detta
rum, med ryggen stödd mot någon mur, lät han besegra sig
av den förfärliga tanken, att han verkligen var död, och
blundade för att slippa se något ännu gräsligare.

- Huru har jag då dött? sade han, halvt vansinnig, för
sig själv. Lät man icke genom något konstverk sängen
nedsjunka? Men nej, jag kan ej påminna mig, att jag fick
minsta stöt. Gav man mig icke snarare gift i maten eller i
rökångorna från vaxljusen, liksom man gjorde med min
stammoder Jeanne d’Albert??

Plötsligt föll kölden i detta rum som en mantel över
Ludvigs axlar.

- Jag såg min far i sin kungliga dräkt ligga lik på sin
paradsäng, sade han. Detta bleka, så lugna och hoppfulla
ansikte, dessa förut så smidiga händer, nu stela och
okänsliga, dessa styvnade ben, allt detta antydde ej en av drömmar
uppfylld sömn. Och ändå, vilka drömmar skulle icke Gud
sända denne döde... den döde, som så många andra hade
föregått, av honom själv sända till de dödas rike!... Nej,
denne konung var ännu konung; han tronade ännu på sitt
dödsläger, liksom han förut tronat i sin sammetsklädda
länstol. Han hade ingenting avlagt av sitt majestät. Gud, som
icke straffade honom, kan icke heller straffa mig, mig, som
ingenting ont gjort.

Ett ovanligt buller tilldrog sig den unge mannens
uppmärksamhet. Han blickade omkring sig och såg på
kaminen, under en illa utförd alfreskomålning, föreställande en
ofantligt stor kristusbild, en råtta av vidunderlig storlek,
som höll på att gnaga på en bit torrt bröd, medan hon på
rummets nye invånare kastade en slug och nyfiken blick.

Konungen förskräcktes; han kände vedervilja; han
ryggade tillbaka mot dörren, i det han uppgav ett högt rop.
Och som hade detta rop varit nödvändigt, på det han skulle
känna igen sig själv, fann Ludvig nu, att han levde och ägde
sitt fulla förstånd och sitt naturliga medvetande.

- Fånge! utropade han; jag fånge!
Han såg efter en ringklocka.

- Det finns inga ringklockor på Bastiljen, sade han, och
det är på Bastiljen jag inspärrats. Och nu, hur har jag väl
blivit fånge? Det måste vara en sammansvärjning av herr
Fouquet. Man lockade mig till Vaux i en snara. Herr Fou-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free