- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
610

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 76. En natt på Bastiljen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

610

hovsmannen till detta buller, liksom troligtvis suckarna och
tårarna helt sakta anklagade upphovsmannen till deras
fångenskap. Sedan konungen berövat så många friheten, kom han
nu att även störa deras sömn.

Tanken härpå var nära att göra honom vansinnig. Den
fördubblade hans krafter eller rättare hans vilja, som längtade
att erhålla en upplysning eller att få draga en slutsats.
Stycket av den sönderbrutna stolen började nu åter låta höra sig.
Efter en timmes förlopp hörde Ludvig någonting i korridoren
utanför sitt rum, och ett häftigt slag mot samma dörr kom
honom att upphöra med sina.

- Nå, men är ni då alldeles tokig? sade en sträv och plump
stämma. Vad kommer åt eder denna morgon?

- Denna morgon! tänkte konungen helt förvånad.
Därefter tillade han artigt:

- Säg mig, min herre, är ni guvernör på Bastiljen?

- Eder hjärna är något vriden, min gode man, svarade
rösten, men därför är det icke skäl att göra ett sådant väsen.
För tusan, var tyst då!

- Är ni guvernören? frågade åter konungen.

En dörr låstes. Fångvaktaren hade avlägsnat sig utan att
en gång bry sig om att svara ett enda ord.

När konungen var säker på, att han gått bort, blev hans
ursinnighet gränslös. Vig som en tiger, hoppade han då från,
bordet upp i fönstret och skakade dess galler. Han slog sönder
en ruta, varav spillrorna med tusen harmoniska ljud
nedföl-lo på gården. Han ropade, så att han blev hes därav:
Guvernören, guvernören! Detta vilda utbrott räckte en hel timme
och liknade ett anfall av feber.

Med håret i oordning och fastklibbat vid pannan, med
sönderrivna kläder, vita av murbruk, och med linnet i trasor,
stillade sig ej konungen, förrän alla hans krafter voro
uttömda, och först då betänkte han den gräsliga tjockleken av
dessa murar och det ogenomträngliga murbruket, som motstod
varje annat försök än det av tiden, med förtvivlan till
verktyg.

Han tryckte sin panna mot dörren, och hans hjärta stillade
sig småningom; ett slag till, så hade det brustit.

- Det kommer väl en stund, sade han, då man bär till mig
livsmedel, som bestås alla fångarna. Vid detta tillfälle åt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free