Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 76. En natt på Bastiljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
011
minstone får jag väl träffa någon, jag skall då tala till denne
och han skall svara mig.
Konungen forskade i sitt minne för att få veta tiden för
fångarnas första måltid på Bastiljen. Även om denna sak var
han okunnig. Det var för honom ett hårt och grymt
dolk-sting att veta sig ha som konung och lycklig levat i tjugofem
åt utan att ha tänkt på allt, vad den olycklige måste lida, som
man orättvist berövar sin frihet. Konungen rodnade av blygsel
däröver. Han kände med sig själv, att då Gud tillät den
gräsliga förödmjukelse, man nu lät honom undergå, lönade han
blott en människa för samma kval, denna människa förut
pålagt så många andra.
Ingenting kunde vara verksammare för att väcka religionens
tröstegrunder i denna av dessa djupa smärtor så förkrossade
själ. Men Ludvig vågade icke en gång knäböja för att bedja
till Gud, att denna prövning måtte taga ett slut.
- Gud gör rätt, tänkte han. Det vore orätt av mig att
av Gud begära, vad jag så ofta själv nekat mina likar.
Så långt hade han hunnit i sina betraktelser eller rättare
i sin dödsångest, när samma buller åter hördes utanför dörren,
denna gång åtföljd av nycklars skrammel och reglars
gnisslande i krämporna.
Konungen gjorde ett hopp framåt för att närma sig den, som
skulle inträda, men i det han plötsligt betänkte, att detta vore
ovärdigt en konung, stannade han, antog en ädel och lugn
hållning, vilket var honom ganska lätt, och väntade, med
ryggen vänd mot fönstret, för att till någon del kunna dölja sin
sinnesrörelse för den, som kom.
Det var blott en fångvaktare; han bar en korg, full med
livsmedel.
Konungen betraktade med oro denne man; han väntade på,
att han skulle yttra något.
- Ah, ni har brutit sönder eder stol! sade denne. Jag
sade ju det! Men har ni då blivit alldeles ursinnig!
- Min herre, sade konungen, betänk noga, vad ni säger;
det gäller för eder en ganska viktig sak.
Fångvaktaren satte korgen på bordet och såg på sin fånge.
- Ha? sade han, helt förvånad.
- Bed guvernören komma upp, tillade konungen i ädel ton.
- Hör på, min gosse, återtog fångvaktaren, ni har alltid
varit mycket beskedlig, men galenskap gör människan elak,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
