- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
618

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 77. Morgonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

618

som skall hända, av vissa känningar, de ha i benet, eller av
hultningar vid tinningarna. Jag däremot får veta det av min
värja. Nå väl, i dag har den ingenting sagt mig; jo, se där,
den har av sig själv glidit längst ned i gehänget. Vet ni, vad
det bebådar mig?
- Nej.

- Jo, det bebådar mig en arrestering för i dag.

- Ah! sade överintendenten, ännu mera förvånad än
förtretad över denna öppenhjärtighet, om eder värja icke bebådar
eder någon obehaglighet, är det följaktligen icke heller
obehagligt för eder att arrestera mig.

- Arrestera eder! Eder?

- Ja visst... detta förebud...

- Kan icke ha avseende på eder, då ni redan i går
arresterades. Det är således icke eder, jag kommer att arrestera.
Och just därför är jag glad, just därför säger jag eder, att
vi få en lycklig dag.

Efter dessa ord, som uttalades i en innerlig och välvillig
ton, tog kaptenen avsked av Fouquet för att bege sig in till
konungen.

Han ämnade just träda över tröskeln, då Fouquet sade till
honom:

- Giv mig ännu ett prov på eder välvilja.

- Gärna, monseigneur.

- Herr d’Herblay; låt mig få träffa herr d’Herblay.

- Jag skall söka ställa om, att han kommer hit.

D’Artagnan trodde sig icke säga så sant. Det stod som
skrivit i ödets bok, att vad som på morgonen förespåtts honom,
skulle under dagens lopp gå i fullbordan.

Som vi redan nämnt, gick han att klappa på dörren till
konungens rum. Dörren öppnades. Kaptenen kunde tro, att
konungen själv kom att öppna. Denna förmodan var icke
osannolik efter det tillstånd av sinnesrörelse, vari Ludvig XIV
varit aftonen förut, då musketören skilts vid honom. Men i
stället för det kungliga ansiktet, varpå d’Artagnan beredde
sig att vördnadsfullt hälsa, såg han nu Aramis1 långa och
känslolösa fysonomi. Han hade så när givit till ett rop, så
stor var hans förvåning.

- Aramis! sade d’Ar t agnan.

- God dag, bäste d’Artagn an! svarade prelaten kallt.

- Du här! stammade musketören.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free