- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
626

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 78. En vän till konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

626

- Ah, på vad sätt då?

- Ni skall få höra. Den regerande konungen ... jag säger
den regerande konungen, ni gissar väl varför?

- Nej, varför då?

- Emedan båda två, med tillgodonjutande av den lagliga
rätt, deras börd skänker dem, borde blivit konungar. Är icke
detta eder åsikt?

- Det är min åsikt.

- Eder bestämda åsikt?

- Min bestämda åsikt. Tvillingar äro blott en varelse i
två särskilda kroppar.

- Det fägnar mig, att en lagfaren med eder skicklighet och
edert anseende försäkrar mig därom. Det är således avgjort,
att båda hade samma rättigheter, icke så?

- Jo, det är avgjort. Men, min Gud, vilket äventyr!

- Ni har ännu icke hört allt. Tålamod!

- Ja, jag skall nog ha tålamod.

- Gud ville giva den förtryckte en hämnare, ett stöd, om
ni tycker mera om det ordet. Nu hände sig, att den regerande
konungen, usurpatorn ... Ni delar ju min åsikt, eller hur?
Är icke det lugna, själviska tillgodonjutandet av hela det arv,
vartill man blott till hälften är berättigad, är icke detta
usurpation?

- Usurpation är rätta ordet.

- Jag går således vidare. Gud ville, att usurpatorn till
minister skulle ha en man av talang och ädelt hjärta och för
övrigt ett stort snille.

- Bra, bra! utropade Fouquet. Jag förstår, ni har räknat
på, att jag skall hjälpa eder med att gottgöra det onda, man
tillfogat Ludvig XIV:s arme broder? Ni har icke missräknat
eder på mig, jag skall hjälpa eder. Tack, d’Herblay, tack!

- Nej, så är det visst icke. Ni låter mig icke tala till slut,
sade Aramis helt kallt.

- Jag tiger.

- Herr Fouquet, sade jag, den regerande konungens
minister, ådrog sig konungens ovilja och hotades till sin
ställning, sin frihet, kanske till och med sitt liv, genom ränker
och hat, vartill konungen allt för benäget lyssnade. Men Gud
tillät, även nu för den uppoffrande prinsens väl, att herr
Fouquet, även han, hade en tillgiven vän, som kände till
statshemligheten och trodde sig äga styrka att tillbringa den i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free