- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
627

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 78. En vän till konungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

627

dagsljuset, sedan han i tjugo år haft styrka att bära den inom
sitt hjärta.

- Gå icke längre, sade Fouquet, livad av ädla tankar, jag
förstår eder och gissar allt. Ni sökte upp konungen, när min
arrestering blev eder bekant; ni bönföll hos honom, han
vägrade att höra eder, även han; då hotade ni honom med
hemligheten, hotade att upptäcka den, och av fruktan, att ni skulle
yppa allt, måste Ludvig samtycka till vad han annars skulle
ha avslagit. Jag förstår, jag förstår, ni har konungen i edra
händer; nu förstår jag allt!

- Ni förstår alls ingenting, svarade Aramis, och det är nu
andra gången ni avbryter mig, min vän. Tillåt mig för övrigt
säga eder, att ni allt för mycket åsidosätter logiken och ej nog
anlitar edert minne?

- Huru?

- Ni hörde ju, på vilket jag lade mest vikt vid vårt
samtals början?

- Ja, på hans majestäts hat till mig, ett alldeles
outsläckligt hat, men vilket hat skulle väl kunna trotsa hotelsen med
en dylik upptäckt?

- En dylik upptäckt! Se, just häri åsidosätter ni logiken.
Huru? Ni antar då, att, om jag meddelat konungen en sådan
upptäckt, jag i närvarande stund skulle varit vid liv?

- Det är icke tio minuter sedan ni var hos konungen?

- Visserligen. Han skulle ännu icke hunnit låta döda mig,
men skulle åtminstone hunnit låta sätta kavle i munnen på
mig och kasta mig i ett underjordiskt fängelse. För tusan,
låt oss resonnera grundligt!

Vid denna ed, som endast kunde anstå en musketör och
förrådde glömska hos en man, som eljest aldrig glömde sig,
kunde Fouquet märka, till vilken grad av hänförelse den
annars så lugne och ogenomtränglige biskopen av Vannes nu
kommit. Fouquet ryste.

- För övrigt, återtog Aramis, sedan han betvingat sig, för
övrigt skulle jag väl vara den jag är, skulle jag väl vara eder
verklige vän, om jag blottställde eder, eder, som konungen
redan hatar, för en ännu fruktansvärdare känsla av den unge
konungen? Att ha bestulit honom är ingenting, att ha
kurtiserat hans älskarinna är en ringa sak, men att ha i edra
händer hans krona och hans heder, ah, då skulle han hellre
med egen hand slita hjärtat ur bröstet på eder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free