Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 78. En vän till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
- Min vän, sade Aramis, i det han med ett slags föraktlig
förtrolighet lade vikt på ordet, huru gör Gud, när han låter
en konung efterträdas av någon annan?
- Gud! utropade Fouquet, Gud ger en befallning åt sitt
redskap, som griper den dömde, för bort honom och låter
sätta triumfatern på den lediga tronen. Men ni glömmer, att
detta redskap kallas döden. Min Gud, herr d’Herblay, skulle
ni väl ha i sinnet...?
- Nu är det icke fråga om sådant, monseigneur. I
sanning, ni skjuter över målet. Vem talar väl om att giva
Lud-vid XIV döden? Vem talar väl om att följa Guds exempel i
det noggranna utförandet av hans verk? Nej. Jag vill säga
eder, att Gud bedriver sakerna utan omvälvningar, utan
skandal, utan ansträngningar, och att de människor, som
fått ingivelse av Gud, lyckas som han i allt vad de företaga,
allt vad de försöka, allt vad de göra.
- Vad vill ni säga?
- Jag vill säga, min vän, återtog Aramis i samma ton,
som han givit åt ordet vän, när han första gången begagnat
det, jag vill säga eder, att om det givits omvälvningar,
skandal, ja, ens ansträngningar för att insätta fången ikonungens
ställe, så trotsar jag eder att kunna överbevisa mig därom.
- Vad behagas? utropade Fouquet, vars ansikte blev ännu
vitare än den näsduk, varmed han torkade sin panna.
Ni sade...?
- Gå in i konungens rum, fortfor Aramis lugnt, och eder,
som känner hemligheten, eder trotsar jag att kunna ens
märka, att fången på Bastiljen nu ligger i sin brors säng.
- Men konungen? stammade Fouquet, som vid denna
underrättelse greps av förskräckelse.
- Vilken konung? frågade Aramis i sin lenaste ton; den,
som hatar eder, eller den, som älskar eder?
- Gårdagens konung?
- Gårdagens konung? Lugna eder; han har på Bastiljen
intagit den plats, som hans offer allt för länge innehaft.
- Rättvisa himmel! Och vem har satt dit honom?
- Jag.
- Ni?
- Ja, och på det enklaste sätt i världen. Jag förde bort
honom i natt, och medan han nedsänktes i mörkret, uppsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
