Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 78. En vän till konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
- Ni har att göra med en man av heder.
- Vanvetting!
- Med en man som skall förhindra eder från att fullborda
edert brott.
- Vanvetting!
- Med en man, som fördrager döda eder än se sig Vanärad.
Fouquet störtade fram till sin värja, vilken d’Artagnan
åter ställt vid hans huvudgärd, och svängde modigt i sin
hand den blixtrande stålklingan.
Aramis rynkade ögonbrynen och smög sin ena hand
innanför rocken, som om han där sökte ett vapen. Denna
åtbörd undföll ej Fouquet. Ädel och stolt i sin storsinthet,
kastade han också ifrån sig värjan, som rullade bakom
sängen, och närmade sig Aramis för att med en obeväpnad
hand vidröra hans axel.
- Min herre, sade han, det vore mig ljuvt att få dö här
för att icke överleva min vanära, och om ni ännu hyser
någon vänskap för mig, så bönfaller jag, att ni ville ge mig
döden.
Aramis stod där helt tyst och orörlig.
- Ni svarar mig ej?
Aramis upplyfte sakta sitt huvud, och man såg hoppets blixt
åter en gång tändas i hans öga.
- Betänk allt, vad som väntar oss, monseigneur, sade
Aramis. Sedan rättvisa sålunda skipats, lever konungen dock
ännu, och hans inspärrande i fängelse räddar edert liv.
- Ja, svarade Fouquet, ni har visserligen kunnat handla i
mitt intresse, men jag mottager ej eder tjänst. I alla
händelser vill jag dock icke störta eder. Ni avlägsnar eder ur
detta hus.
Aramis dämpade den blixt, som ville f rami j unga ur hans
brustna hjärta.
- Jag är gästfri mot alla, fortfor Fouquet med ett
obeskrivligt majestät; ni skall lika litet uppoffras, ni, som den, vars
fördärv ni fulländat.
- Ni skall bli det, ni, sade Aramis i dov och profetisk ton;
ni skall bli uppoffrad, ni!
- Det är möjligt, att ni spår sant, herr d’Herblay, men
ingenting kan hålla mig tillbaka. Ni skall lämna Vaux, ni
skall lämna Frankrike; ni har fyra timmar på eder för att
avlägsna eder nog långt, att konungen ej kan hinna eder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
