- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
646

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 79. Konungens befrielse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

046

- Ni borde ha förutsett det.

- Om jag är brottslig, så överlämnar jag mig i eders
majestäts händer.

- Ah, herr Fouquet, det var icke så jag menade!
genmälde konungen, förtretad över att sålunda ha förrått det
bittraste i sina tankar. Nå väl, jag förklarar nu, att oaktat
den mask, varmed denne eländige dolde sitt ansikte, hyste
jag som en obestämd misstanke, att det kunde vara han.
Men utom denne huvudman för företaget fanns även en
annan djärv och tilltagsen karl. Den, som hotade mig med
sin jättelika styrka, vem var han?

- Det måste ha varit hans vän, baron du Vallon, som
förut varit musketör.

- D’Artagnans vän? Greve de la Féres vän? Ah,
utropade konungen, då han uttalat detta sista namn, vi skola
ej förgäta detta förhållande mellan de sammansvurna och
herr de Bragelonne!

- Sire, sire, gå icke allt för långt i edra slutsatser. Greve
de la Fére är den hederligaste man i Frankrike. Var nöjd
med dem, som jag utlämnar åt eder.

- Med dem, ni utlämnar åt mig? Välan, ty ni utlämnar
ju brottslingarna åt mig, är det icke så?

- Huru menar eders majestät? frågade Fouquet.

- Jag menar, svarade konungen, att vi med väpnad styrka
anrycka mot Vaux och slå ned på detta huggormsnäste, och
att ingen enda av dem skall undkomma oss; ingen enda,
är det icke så?

- Vill eders majestät låta döda dessa män! utropade
Fouquet.

- Ja, till den siste.

- Åh, sire!

- Låt oss förstå varandra rätt, herr Fouquet, sade
konungen högdraget. Jag lever icke mera i en tid, då mord
är konungens enda och sista utväg. Nej, Gud ske lov! Jag
har parlament, som döma i mitt namn, och jag har
schavotter, på vilka man verkställer min yttersta vilja.

Fouquet bleknade.

- Jag skall taga mig den friheten, sade han, fästa eders
majestäts uppmärksamhet därpå, att allt slags rättegång i
denna sak vore ytterligt kränkande för tronens värdighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free