- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
648

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 79. Konungens befrielse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

648

XIV:s ansikte hade för alltid blivit oigenkännligt, vilket
också betryggat herr d’Herblay mot all vidare påföljd.

Konungen bleknade av förskräckelse vid tanken på den
undsluppna faran.

- Om herr d’Herblay varit en mördare, fortfor Fouquet,
hade han icke behövt meddela mig sin plan för att lyckas.
Befriad från den verklige konungen, hade han gjort det
omöjligt för var och en att gissa, vem den falske var. Om
också usurpatorn blivit igenkänd av Anna av Österrike, hade
han dock för henne varit en son. För herr d’Herblays
samvete åter hade usurpatorn ännu alltid varit en konung av
Ludvig XTII:s ätt. För övrigt kunde också konspiratören
vara säker; han ensam var i besittning av hemligheten och
behövde ej befara något straff. För allt detta erfordrades
blott ett pistolskott. För edert bästa, sire, nåd för honom.

- Jag förstår i sanning ej, min herre, varför ni begär nåd
för dessa människor! Vartill tjänar väl att begära, vad
man kan erhålla utan att be därom?

- Nu förstår jag eder icke, sire.

- Det är likväl ganska lätt. Var befinner jag mig nu?

- På Bastiljen, sire.

- Ja, i ett fängelse. Jag anses vara vansinnig, är det
icke så?

- Jo, sire.

- Och ingen här känner mig under annat namn än
Marchiali?

- Det är säkert.

- Nå väl, ändra ingenting i detta förhållande. Låt den
vansinnige försmäkta i ett av Bastiljens fängelsehål, och
herrar d’Herblay och du Vallon skola icke behöva min nåd.
Deras nye konung skall frikänna dem.

- Eders majestät gör mig orätt, sire, och ni har själv orätt,
svarade helt kärvt Fouquet.

Ludvig insåg nu, att han gått för långt, att Bastiljens
portar ännu voro tillslutna om honom, då däremot
småningom de slussar öppnades, bakom vilka den ädle Fouquet
tyglade sin vrede.

- Jag har icke sagt detta för att förödmjuka eder. Gud
bevare mig därifrån, min herre! genmälde Ludvig. Men ni
vänder eder till mig för att erhålla nåd, och jag svarar eder
efter mitt samvetes röst. Ty enligt mitt samvete förtjäna de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0648.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free