- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
649

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 79. Konungens befrielse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ifrågavarande brottslingarna varken benådning eller
förlåtelse.
Fouquet svarade härpå ingenting.

- Vad jag nu gör, tillade konungen, är lika ädelt, som
vad ni gjort, ty jag är ju i edert våld? Jag kunde till och
med säga, att det är ännu ädlare, i synnerhet som ni
förelägger mig villkor, av vilka min frihet, mitt liv kunna bero,
och att avslå dessa villkor vore ju att uppoffra dessa båda
saker.

- Jag har i sanning orätt, svarade Fouquet. Ja, det såg
ut, som jag ville tilltvinga mig en nåd; jag ångrar mig nu
och ber eders majestät om förlåtelse.

- Och ni har min förlåtelse, bäste herr Fouquet, svarade
konungen med ett småleende, som återgav hans ansikte det
lugn, de sedan dagen förut timade tilldragelserna bortjagat
därifrån.

- Jag har nu erhållit nåd, återtog ministern enträget,
men herrar ^Herblay och du Vallon?

- Skola, så länge jag lever, aldrig erhålla nåd, svarade
den obeveklige konungen. Gör mig den tjänsten att aldrig
mera tala därom.

- Jag skall efterkomma eders majestäts befallning.

- Och ni skall icke hysa något groll till mig för det?

- Ack nej, sire, ty jag hade förutsett detta fall.

- Ni hade förutsett, att jag skulle vägra dessa herrar nåd?

- Ja, bestämt, och jag tog mina mått och steg därefter.

- Vad vill ni därmed säga? utropade konungen, förvånad.

- Herr d’Herblay kom, så att säga, och lämnade sig själv
i mina händer. Herr d’Herblay beredde mig den lyckan att
rädda min konung och mitt fädernesland. Jag kunde ej
döma herr d’Herblay till döden. Jag kunde icke heller
blottställa honom för eders majestäts ganska rättmätiga vrede.
Det hade varit det samma, som om jag själv hade dödat
honom.

- Nå väl, vad gjorde ni då?

- Sire, jag avstod åt herr d’Herblay mina bästa hästar,
och jag gav honom fyra timmars försprång för alla dem, som
eders majestät möjligen kunde vilja skicka efter honom.

- Må så vara! svarade konungen; men världen är nog
stor, att mina springare kunna taga igen de fyra timmars
försprång, ni givit herr d’Herblay.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free