- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
656

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 80. Usurpatorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

656

de Chevreuse framför mitt rikes och min persons säkerhet?
Nå väl, jag säger eder, att fru de Chevreuse kommit tillbaka
ill Frankrike för att låna penningar, och att hon vänt sig
till herr Fouquet för att till honom sälja en viss hemlighet.

- En viss hemlighet! utropade Anna av Österrike.

- Rörande vissa förmenta försnillningar, som herr
överintendenten skulle ha begått, men vilket är falskt, tillade
Philippe. Herr Fouquet har, vredgad, låtit visa bort henne;
han ville hellre bibehålla konungens aktning än nedlåta sig
till medbrottslighet med ränkmakerskor. Då sålde fru
Chevreuse hemligheten åt herr Colbert, och som hon är oförnöjd
och icke fann sig belåten med att ha avpressat denne
ämbetsman hundra tusen écus, ville hon på högre ort försöka, om
hon ej kunde påträffa ännu ymnigare källor. Är detta sant,
madame?

- Ni vet allt, sire, svarade drottningen, mer orolig än upp-
-retad.

- Följaktligen, fortfor Philippe, har jag ju också mina
goda skäl att avsky denna furie, som kommer för att vid mitt
hov bereda vanära åt några och ruin åt andra. Om Gud
tilllåtit, att vissa brott förövats, och om han dolt dem i skuggan
av sin mildhet, så tillåter jag icke, att fru de Chevreuse tager
sig rättighet att motarbeta Guds visa avsikter.

Den sista delen av Philippes tal hade till den grad
uppskakat änkedrottningen, att hennes son fattade medlidande
med henne. Han tog hennes hand och kysste den ömt; hon
anade icke, att denna handkyss, som gavs i trots av hjärtats
knot och uppresning, innefattade en förlåtelse för åtta års
förfärliga lidanden.

Philippe lät ett ögonblicks tystnad följa på den
sinnesrörelse, som uppstått. Därpå sade han med ett slags munterhet:

- Vi fara icke i dag; jag har en plan.

Han vände sig mot dörren och hoppades få se Aramis, vars
frånvaro började oroa honom.
Änkedrottningen ville taga avsked.

- Bliv kvar, min mor, sade han; jag skall försona eder med
herr Fouquet.

- Jag är icke ond på herr Fouquet, jag fruktade blott för
hans slöseri.

- Vi skola sätta en gräns därför och blott begagna oss av
gverintendentens goda egenskaper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free