Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 80. Usurpatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
- Skulle det vara fråga om en premierminister, sire? sporde
monsieur förskräckt.
- Jag skall förklara eder den saken, min bror, men det är
besynnerligt, att herr d1Herblay ej höres av.
Han ropade.
- Låt säga till herr Fouquet, yttrade han, att jag har något
att tala med honom om ... åh, i eder närvaro, i eder närvaro;
avlägsnen eder icke.
Herr de Saint-Aignan kom tillbaka med tillfredsställande
underrättelser rörande drottningen, som ännu intog sängen
blott av försiktighet.
Medan man över allt sökte efter herr Fouquet och Aramis,
fortsatte den nye konungen helt lugnt sina prövningar, och
alla, både hans familj, hans uppvaktning och betjäning
igenkände konungen på hans uppsyn, hans röst och hans vanor.
Philippe å sin sida, som på allas ansikten tillämpade de
anteckningar och den noggranna beskrivning, han erhållit av
sin medbrottsling Aramis, skickade sig så, att han ej väckte
minsta misstanke hos sin omgivning.
Ingenting kunde hädanefter oroa usurpatorn. Med vilken
förvånande lätthet hade icke försynen nedstörtat den i
världen högst uppsatte för att i dess ställe sätta den ringaste!
Philippe beundrade denna Guds godhet i avseende på
honom, och han sökte draga fördel därav med alla de utvägar,
hans beundransvärda natur förlänade honom. Men
emellanåt tyckte han, att som en skugga drog sig över glansen av
hans nyvunna ära. Aramis syntes icke till.
Samtalet emellan den kungliga familjen avtynade.
Philippe glömde i sin tankspriddhet att avskeda sin bror och
madame Henriette. Dessa förvånades och förlorade så
småningom tålamodet; Anna av Österrike lutade sig intill sin son
och sade till honom några ord på spanska.
Philippe förstod alls icke detta språk; han bleknade vid
denna oväntade stötesten. Men som hade den orubblige
Aramis’ snille skyddat honom med sin ofelbarhet, steg Philippe
upp i stället för att förlora fattningen.
- Nå väl, svara då, sade Anna av Österrike.
- Vad är det för buller? frågade Philippe, i det han vände
sig åt lönntrappan.
Man hörde nu en röst ropa:
- Hitåt! Hitåt! Ännu återstå några trappsteg, sire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
