- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
665

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 82. Silverfatet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- Emedan den så kallade Munkbacken ligger mitt emot
benediktinerklostrets fyrkantiga torn, åt södra udden till.

- Är det en klippa? frågade Atos.

- Ja, och den ligger nästan ända upp i vattenbrynet; det
är ett mycket farligt pass, fast jag väl sina tusen gånger där
färdats fram; adelsmannen ville, att jag skulle sätta honom i
land på Sainte-Marguerite.

- Nå väl?

- Nå väl, herre, utropade fiskaren på sin Provensalska
munart, man är ej sjöman för rö skull heller; man känner väl
till sitt farvatten, eljest vore man bara en eländig
lantkrab-ba. Jag höll i mig och ville gå igenom passet. Då tog
adelsmannen mig i kragen och gav mig helt lugnt tillkänna, att
han skulle strypa mig. Min medhjälpare väpnade sig med
en yxa och även jag. Vi föresatte oss att hämnas den
föregående nattens skymf. Men adelsmannen drog sin värja och
handterade den med sådan färdighet, att ingendera av oss
kunde nalkas honom. Jag tänkte just kasta min yxa mot
hans huvud, och det hade jag rätt att göra - inte sant, herre?
- ty en sjöman äger att befålla om bord, liksom en husbonde
hemma i sitt hus; jag tänkte just till mitt självförsvar klyva
adelsmannens huvud, då plötsligt, ni må tro mig, om ni vill,
herre, vagnslådan öppnades, jag vet inte på vad sätt, och ett
slags spöke med svart kask och svart mask reste sig upp mitt
framför oss, någonting gräsligt att åse, som hotade oss med
sin knytnäve.

- Och det var? sade Atos.

- Det var hin håle själv, herre, för se adelsmannen, ban
ropade helt glad, när han fick se honom: Tack, tack,
monseigneur!

- Det var besynnerligt! mumlade greven, i det han såg på
Raoul.

- Vad gjorde ni då? frågade Paoul fiskaren.

- Ni finner väl, herre, att två karlar som vi voro för litet
mot två adelsmän, allra helst när den ene var hin själv. Då
vill jag inte vara med. Vi funderade inte länge på saken,
min kamrat och jag, utan vi sprungo bums i havet; vi voro
endast sju eller åtta hundra fot från kusten.

- N&- vidare?

- Som det blåste en svag sydvästvind, så kilade båten av
och stötte på sandbankarna vid Sainte-Marguerite.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free