Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 82. Silverfatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
Fästningen, omgiven av en djup. löpgrav, dess enda skydd,
uppreste liksom tre huvuden sina tre små torn, vilka genom
mossbetäckta altaner voro förenade med varandra.
Atos och Raoul gingo en stund längs trädgårdsinhägnaden
utan att träffa på någon, som kunde föra in dem till
guvernören. De gingo slutligen in i trädgården. Det var den hetaste
timmen på dagen.
Endast på terrassen mellan andra och tredje tornet
varseblev Atos en soldat, vilken på huvudet bar ett slags korg med
livsmedel. Denne man kom nästan strax därpå tillbaka utan
att ha korgen med sig och försvann nu i skuggan av
skyller-kuren.
Atos gissade, att denne man burit mat åt någon till middag,
och att han nu, efter att ha förrättat sin tjänst, gick tillbaka
för att själv äta sin middag.
Plötsligen hörde han ropas på sig, och då han tittade upp, såg
han nu mellan gallerstängerna av ett fönster någonting vitt,
likt en hand, röra sig, samt någonting skimrande, som ett
vapen, varemot solstrålarna bröto sig.
Innan han kunnat göra sig reda för vad han sett, avleddes
hans uppmärksamhet från fångtornet ned på marken av en
glimmande löpeld, åtföljd av ett vinande i luften.
Ett annat, matt ljud hördes nu från löpgraven, och Raoul
skyndade fram att upptaga silverfatet, som rullade fram på
den torra sanden.
Den hand, som kastat detta fat, vinkade åt de två
adelsmännen och försvann strax därpå.
Raoul och Atos närmade sig nu båda och betraktade
uppmärksamt det av sand betäckta fatet; på dess botten
upptäckte de följande ord, inristade med en knivspets:
"Jag är, så lydde inskriften, broder till konungen av
Frankrike, i dag fånge, i morgon vansinnig. Franska adelsmän och
kristne, bedjen till Gud för en persons själ och förnuft, som
är ättling av Frankrikes konungar!11
Fatet föll Atos ur handen, medan Raoul sökte utfundera den
hemliga meningen av dessa dunkla ord.
I det samma hördes ett skrik överst från fångtornet. Snabbt
som blixten nedböjde Raoul sitt huvud och tvang sin far att
även böja sig ned. En muskötpipa hade blänkt på murens
Jcrön. En vit rök utbredde sig som en fjäderbuske ur
muskötmynningen, och en kula plattades mot en sten, på sex tums
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
