Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 82. Silverfatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
avstånd från de båda adelsmännen. En annan musköt
syntes nu även och sänktes mot dem.
- För tusan! utropade Atos, lönnmördar man då
människor här? Kommen då ned, I fega lönnmördare!
- Ja, kommen ned! ropade Raoul, ursinnig, i det han knöt
handen mot slottet.
En av de båda angriparna, den, som nu skulle avlossa
muskötskottet, besvarade dessa skrik med ett utrop av förvåning,
och då hans kamrat ville fortsätta anfallet samt i sådan
avsikt fattade musköten, vars hane ännu var spänd, lyfte den,
som ropat, muskötpipan uppåt, och skottet gick av i luften.
När Atos och Raoul nu sågo de båda männen försvinna från
tornets platta tak, trodde de, att man ämnade komma ned till
dem; de väntade dem beslutsamt.
Fem minuter hade icke förflutit, förrän en trumvirvel
sammankallade garnisonens åtta soldater, vilka nu, försedda med
musköter, syntes på andra sidan av löpgraven. I spetsen för
dessa män syntes en officer, vilken vicomte de Bragelonne
igenkände vara den, som avlossat första muskötskottet.
Denne man kommenderade soldaterna att lägga an.
- Vi bli nedskjutna! utropade Raoul. Åtminstone skola vi
bli det med svärdet i hand, och låt oss hoppa över löpgraven!
Vi skola nog döda var sin av dessa skurkar, när de skjutit
av sina musköter.
Raoul lät handling följa på orden och störtade fram,
åtföljd av Atos, då en välbekant röst hördes bakom dem.
- Atos! Raoul! skrek denna röst.
- D1 Artagnan! svarade de båda adelsmännen.
- För fan, ned med vapnen! skrek kaptenen åt soldaterna.
Jag var säker på vad jag sade, jag!
Soldaterna upplyfte sina musköter.
- Vad är på färde? frågade Atos. Vill man skjuta oss
utan att säga oss till?
- Det var jag, som ämnade skjuta eder, mina herrar,
svarade d’Artagnan, och om guvernören sköt bom, skulle jag
däremot icke gjort det, jag, mina bästa vänner. Hur lyckligt,
att jag vant mig vid att sikta länge i stället för att strax
instinktmässigt fyra av! Jag tyckte mig känna igen eder. Ah,
huru lyckligt, mina bästa vänner!
D’Artagn an torkade sin panna, ty han hade sprungit fort
och hans rörelse var icke låtsad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
