Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 83. Fången och hans vaktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
671
- Om du hade dödat mig, d’Artagnan, så hade den lyckan
vederfarits mig att få dö för franska kungahuset, och jag
hade även åtnjutit den utmärkta äran att få dö för din hand,
du, som är dess ädlaste och redligaste försvarare.
- Aha! Men vad är det du säger, Atos, om konungahuset?
stammade d’Artagnan. Huru! Du, greve, en förståndig och
väl underrättad man, kan du väl sätta tro till dessa dårskaper,
som en vansinnig skrivit?
- Jag tror på dem.
- Med så mycket mera skäl, min bäste Chevalier, som ni
har order att låta döda alla dem, som tro därpå, yttrade Raoul.
- Emedan, återtog musketörkaptenen, emedan varje förtal,
huru orimligt det ock må vara, ändock vanligtvis tros av
mängden.
- Nej, d1 Artagnan, sade åter Atos helt sakta, emedan
konungen ej vill, att hans familjehemlighet skall spridas bland
folket och med blygsel och vanära överhölja Ludvig XIII:s
sons bödlar.
- Se så, se så, prata icke sådana där barnsligheter, Atos,
annars tror jag dig icke vara en förståndig man. Förklara
mig för övrigt: huru skulle väl Ludvig XIII kunna ha en son
på ön Sainte-Marguerite?
- En son, som du fört dit, maskerad, i en fiskarbåt,
varför icke?
D’Artagnan studsade.
- Hm, sade han, hur vet du, att en fiskarbåt . . .?
- Fört dig till Sainte-Marguerite, tillika med en vagnslåda
vari fången var innesluten, en fånge som du kallade
monseigneur. Jo, det vet jag, svarade greven.
D’Artagnan bet sig i mustascherna.
- Om det också vore sant, sade han, att jag i en båt och
i en vagnslåda hitfört en maskerad fånge, så bevisar
ingenting, att denne fånge är en prins... en prins av franska
konungahuset
- Åh, fråga därom Aramis, svarade Atos kallt.
- Aramis! utropade musketören, helt bestört. Har du
träffat Aramis?
- Ja, efter hans olycka i Vaux, på flykt, förföljd och
förlorad, och Aramis sade mig tillräckligt, för att jag måste tro
på sanningen av den klagan, som den olycklige fången inristat
på silverfatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
