- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
677

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 83. Fången och hans vaktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

677

"Min fröken! I mina ögon handlar ni icke orätt i att icke
älska mig. Ni har blott gjort eder skyldig till ett fel, det
nämligen, att ni låtit mig vara i den tron, att ni verkligen
älska-mig. Denna villfarelse skall kosta mig livet. Eder förlåter
jag den, men mig själv förlåter jag den icke. Man säger, att
lyckliga älskande äro döva för försmådda älskandes klagan.
Så skall det likväl ej förhålla sig med eder, som icke älskade
mig, åtminstone ej med oro och längtan. Jag är säker på, att
om jag visat mig enträgen att förvandla eder vänskap i
kärlek, så skulle ni gett vika, av fruktan att eljest förorsaka mig
döden eller åtminstone förringa den aktning, jag hyste för
eder. Det är mig långt ljuvare att dö, då jag nu vet eder vara
fri och tillfreds med eder själv.

Huru mycket skall ni icke också älska mig, när ni ej mera
fruktar mina vredgade blickar eller mina förebråelser! Ni
skall älska mig därför, att, huru förtjusande en ny böjelse än
må synas eder, har likväl Gud ej i något enda avseende gjort
mig underlägsen den, som edert hjärta valt, och emedan min
tillgivenhet, min självuppoffring, mitt smärtsamma slut i
edra ögon försäkra mig om en viss överlägsenhet över honom.
I mitt hjärtas okonstlade lättrogenhet lät jag den skatt, jag
hade i mina händer, undgå mig. Många människor säga mig,
att ni redan älskade mig nog för att komma därhän att älska
mig mycket. Denna tanke kväver hos mig all bitterhet och
förmår mig att blott betrakta mig ensam som min fiende.

Ni skall mottaga detta mitt sista farväl, och ni skall
välsigna mig, för det jag tagit min tillflykt till den säkra
fristad, där varje hat släcktes och där endast kärleken fortfor.

Farväl, min fröken! Om jag med allt mitt blod skulle
köpa eder sällhet, skulle jag gärna låta det flyta för eder. Jag
offrar det nu åt min olycka.

Raoul, vicomte de Bragelonne."

- Brevet är bra, sade kaptenen. Jag har blott en
anmärkning att göra därvid.

- Vad då för anmärkning? utropade Raoul.

- Att det omtalar allting, utom den sak, som, likt ett
dödande gift, utströmmar ur dina ögon, ur ditt hjärta, utom
den vansinniga kärlek, som ännu förtär dig.

Raoul bleknade och teg.

- Varför skrev du icke endast följande ord:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free