- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
679

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 83. Fången och hans vaktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

679

terkomma det eller rättare själv efterkomma det, men låt oss
nu bege oss hem, ty det bitr regn och det blixtrar förfärligt.

Då de gingo över vallen in i ett galleri, vartill d1 Artagnan
hade nyckel, sågo de herr de Saint-Mars styra kosan åt det
rum, som beboddes av fången.

Vid en vink av d’Artagnan dolde de sig i hörnet av
trappan.

- Vad är på färde? frågade Atos.

- I skolen få se. Sen ditåt. Fången kommer nu tillbaka
från kapellet.

Vid skenet av de röda blixtarna såg man nu, i den violetta
dimman, som vinden uppdrog mot himmelen, sex steg bakom
guvernören helt allvarsamt vandra en svartklädd man,
maskerad medelst ett svart stålvisir, fastlödat vid en lika
beskaffad kask, som omslöt hela hans huvud. Eldskenet från
himmeln kastade sina ljusröda reflexer på den blanka ytan, och
dessa reflexer, som obestämt föllo här och där, tycktes vara
vredgade blickar, vilka den olycklige, ur stånd att förbanna,
slungade omkring sig.

Mitt i galleriet stannade fången ett ögonblick för att
betrakta den oändliga horisonten, för att inandas stormens
svavelaktiga ångor, för att med tystnad sluka det varma regnet
och han drog en suck, som liknade ett vrålande.

- Kom min herre! sade Saint-Mars häftigt till fången, ty han
började redan oroas Över, att han så länge såg sig om
utanför muren. Kom då, min herre!

- Säg monseigneur! skrek från den vrå, där han stod,
Atos till Saint-Mars med en så förfärlig stämma, att
guvernören därvid darrade från huvud till fot.

Atos fordrade alltid, att man skulle visa det fallna maje^
stätet aktning.
Fången vände sig om.

- Vem var det, som talade? frågade Saint-Mars.

- Det var jag, svarade d’Artagnan, i det han framträdde.
Ni vet ju, att det överensstämmer med orderna?

- Kalla mig varken herre eller monseigneur, sade nu i sin
tur fången med en röst, som skakade Raoul i hans innersta;
kalla mig fördömd!

Han gick vidare.

Järndörren gnisslade på gångjärnen efter honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free