Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 84. Löftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
Redan samma natt tog d’Artagnan avsked av sina vänner,
sedan han på Sainte-Marguerite» strand sett lågan av den
omnämnda vagnslådan, på vilken man satt eld, enligt herr
de Saint-Mars* befallning, vilken föranleddes av den
uppmaning kaptenen gjort honom.
Innan han steg till häst och i samma stund, d1 Artagnan
lösgjorde sig från Atos’ omfamning, sade han:
- Mina vänner, I liknen allt för mycket två soldater, som
rymma från sin post. Det finns någonting, som säger mig,
att Raoul skulle behöva att av dig hållas fast i sitt led. Vill
du, att jag skall begära att få begiva mig till Afrika med
hundra goda musketörer? Konungen skall ej vägra mig det,
och jag tager då dig med mig.
- Herr d’Artagnan, svarade Raoul och tryckte hjärtligt
hans hand, tack för detta tillbud, som skulle skänka oss,
greven och mig, mer än vi önska. Jag, som är ung, behöver
både själs- och kroppsansträngning; herr greven behöver den
angenämaste vila. Ni är hans bäste vän; jag anbefaller
honom i edert beskydd. Då ni vakar över honom, har ni bådas
våra själar i eder hand.
- Jag måste bege mig av, min häst blir otålig, sade
d’Artagnan, hos vilken det säkraste tecknet till en livlig rörelse
var tankspriddhet. Säg mig, greve, huru många dagar
stannar Raoul ännu kvar här?
- Högst tre dagar.
- Och huru mycken tid behöver du för att komma tillbaka
hem till dig?
- Åh, ganska mycken tid, svarade Atos. Jag vill icke allt
för hastigt skiljas vid Raoul. Tiden för honom nog hastigt
bort ändå, att jag skulle hjälpa till med att öka avståndet
emellan oss. Jag far blott halva dagsresor.
- Varför det, min vän? Man blir nedslagen, när man
färdas långsamt, och att uppehålla sig på värdshus och
gästgivaregårdar anstår icke mer en man, sådan som du.
- Min vän, jag har kommit hit med posthästar, men jag
ämnar nu köpa mig två goda hästar. Och för att ha dem
oskadade, då jag kommer hem, bör jag icke låta dem springa
mer än sju till åtta lieues om dagen.
- Var är Grimaud?
- Han kom i går morse med Raouls utrustning, och jag
lät honom lägga sig att sova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
