Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 87. En vit och en svart häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704
D’Artagnan uppgav ett vilt skri, som kom Fouquet att
vända sig om, under det hans häst ännu mer eldades därav.
- Makalösa häst! Ursinnige ryttare! mumlade kaptenen.
Holla! För tusan, herr Fouquet! Holla! l konungens namn!
Fouquet svarade icke.
- Förstår ni mig? röt d’Artagnan, vars häst snävade.
- Visst tusan! svarade lakoniskt Fouquet.
Och han satte åter av i fullt sporrsträck.
D’Artagnan hade så när blivit tokig; blodet rusade sjudande
upp till hans tinningar och ögon.
- I konungens namn, skrek han ännu en gång, stanna eller
sträcker jag eder med ett pistolskott till marken!
- Gör det! svarade Fouquet, under det han flög bort lika
förtvivlat.
D’Artagnan fattade en av sina pistoler och spände hanen,
i hopp, att bullret därav skulle förmå hans fiende att stanna.
- Ni har också pistoler, sade han, försvara eder.
Fouquet vände sig verkligen om vid bullret, såg d’Artagnan
i ansiktet och öppnade med högra handen den tätt åtsittande
rocken, men han rörde icke vid sina pistolhölster.
Det var tjugo steg emellan dem.
- För tusan! sade d’Artagnan, jag skall icke mörda eder;
vill ni icke skjuta på mig, så giv eder! Vad betyder fängelse?
- Hellre döden! svarade Fouquet; jag skall då lida mindre.
D1 Artagnan, utom sig av förtvivlan, kastade sin pistol på
vägen.
- Jag skall taga eder levande, sade han, och med ett
underverk, varav endast denne oförliknelige ryttare var i stånd,
jagade han sin häst tio steg nära intill den vita; redan
sträckte han ut handen för att gripa sitt rov.
- Håll, döda mig! Det är mänskligare, sade Fouquet.
- Nej! Levande, levande! mumlade kaptenen.
För andra gången snävade hans häst; Fouquet vann åter
försprång.
Det var ett högst ovanligt skådespel, denna kapplöpning
mellan två hästar, som numera levde blott till följd av sina
ryttares vilja.
Man skulle kunnat säga, att det var d’Artagnan, som sprang,
i det han drog hästen med sig mellan sina knän.
På det ursinniga galoppet följde sträckt trav, därefter kort.
Och lika ivrigt fortsatte de båda uttröttade ryttarna kapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
