- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
709

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Ekorren faller och ormen flyger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

709

- Den vördnad, ni hyser för konungen, utropade d1
Artagnan, vars ögon flammade, bjuder eder först och främst att
hålla i helgd hans myndighet och att göra hans person
avhållen. Varje innehavare av en makt utan kontroll
representerar denna makt, och när folket förbannar den hand, som
hemsökte det samma, är det konungens hand, som Gud
klandrar, hör ni det? Måste då en i fyrtio år vid åsynen av sår och
blod van soldat ge eder denna läxa, min herre? Måste
medlidandet vara å min sida och grymheten å eder? Ni har låtit
arrestera, binda till händer och fötter och i fängelse inspärra
oskyldiga offer!

- Menar ni kanske herr Fouquets medbrottslingar?
frågade Colbert.

- Vem har sagt, att herr Fouquet har medbrottslingar?
Vem har sagt, att han ens är brottslig? Detta vet blott
konungen, och hans rättvisa är icke blind. När han säger:
Arrestera, sätt i fängelse den och den, då lyder man. Tala
därför icke om den vördnad, ni hyser för konungen, och tag vara
på edra ord, om de händelsevis skulle innebära någon hotelse,
ty konungen tillåter ej, att de, som tjäna honom väl, hotas
av dem, som tjäna honom illa, och i händelse jag, vilket Gud
förbjude, hade en så otacksam härskare, då skulle jag sätta
mig själv i respekt.

När d’Artagnan yttrat detta, rätade han sig med stolthet,
med lågande blick, med handen på värjfästet och skälvande
läppar, i det han låtsade mera vrede, än han i själva verket
kände..

Helt förödmjukad och darrande av raseri, bugade Colbert
sig för konungen, liksom för att begära hans tillstånd att
avlägsna sig.

Konungen, retad i sin stolthet och sin nyfikenhet, visste
ännu icke, vad parti han skulle taga.

D’Ar t agnan såg honom tveka.

Att längre stanna kvar hade varit ett fel; han måste
triumfera över Colbert, och enda utvägen därtill var att så
häftigt uppegga konungen, att hans majestät ej på annat sätt
kunde komma ifrån saken än genom att välja mellan de båda
motståndarna.

D’Artagnan bugade sig alltså liksom Colbert, men
konungen, som framför allt önskade erhålla noggranna och utförliga
underrättelser rörande överintendentens arrestering, denne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0709.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free