- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
710

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Ekorren faller och ormen flyger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

710

man, för vilken han själv ett ögonblick darrat, konungen, som
insåg, att d’Artagnans missnöje skulle tvinga honom att åt*
minstone en kvart uppskjuta meddelandet av de
enskildheter, han längtade att få lära känna, Ludvig, säga vi, glömde
Colbert, som ej hade något särdeles nytt att meddela, och
kallade tillbaka sin musketörkapten.

- Hör på, min herre, sade han, gör först reda för edert
uppdrag, så får ni sedan vila ut.

D’Artagnan, som stod i begrepp att gå ut genom dörren,
stannade, då han hörde konungens röst, och gick tillbaka
några steg; Colbert blev nu nödsakad att avlägsna sig.

Hans ansikte antog en skiftning i purpurrött; hans svarta
och ilskna ögon lyste av en dyster eld under sina tjocka
ögonbryn; han tog ut stegen, bugade sig för konungen, upprätade
sig åter till hälften, i det han gick förbi d’Artagnan, och
lämnade rummet med döden i sitt hjärta.

Sedan d’Artagnan blivit ensam med konungen, antog han
strax en mildare hållning, och hans ansikte klarnade.

- Sire, sade han, ni är en ung konung. Det är av
morgonrodnaden, som människan gissar, om dagen blir klar eller
mulen. Hur skall väl det folk, som Gud ställt under edert
välde, sire, kunna spå gott om eder regering, om ni tillåter,
att ministrar ställa sig emellan eder och edert folk och gå
tillväga med vrede och våldsamhet? Men låt oss tala om mig,
sire; låt oss lämna detta samtal, som synes eder onyttigt,
kanske opassande. Låt oss i stället tala om mig. Jag har
arresterat herr Fouquet

- Ni har givit eder god tid därmed, sade konungen med
bitterhet.

D’Artagnan betraktade konungen.

- Jag märker, att jag uttryckt mig illa, sade han. Jag
gav eders majestät tillkänna, att jag arresterat herr Fouquet

- Ja; nå väl?

- Nå väl, jag borde ha sagt, eders majestät, att herr
Fouquet arresterat mig; det hade varit rättare. Jag uppger
således verkliga förhållandet: jag har arresterats av herr
Fouquet.

Nu var ordningen hos Ludvig XIV att förvånas.

Med sin säkra blick insåg d’Artagnan, vad som i denna
stund föregick i härskarens sinne. Han gav honom icke tid
att fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free