- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
712

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Ekorren faller och ormen flyger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

712

ka orimligheter, om man också haf den olyckan att tänka
dem? i

- Ah, sire, ni tror väl icke, att jag skulle vara herr Fou-»
quets fiende, efter allt vad han gjort för mig och för ederf
Nej, uppdrag aldrig åt mig att bevaka honom, så vida ni är
angelägen om att ha honom inom lås och bom; huru säkra
galler buren än kunde ha, skulle fågeln ändå flyga sin kos.

- Det förvånar mig, anmärkte konungen med dyster
stämma, att ni icke strax slöt eder till den, som herr Fouquet
ville sätta på min tron. Ni hade där fått allt, vad ni önskar:
tillgivenhet och tacksamhet. I min tjänst, min herre, har
man däremot blott en härskare.

- Om herr Fouquet ej hade begivit sig av för att befria
eder från Bastiljen, sire, svarade d’Artagnan i skarpt
uttrycksfull ton, skulle en enda man ha för samma ändamål begett
sig dit, och denne man är jag, det vet ni ganska väl, sire.

Konungen hejdade sig. Mot detta musketörkaptenens så
öppna och sanningsenliga yttrande gåvos inga inkast. När
konungen hörde d’Artagnan tala så, påminde han sig den
forne d’Artagnan, den samme, som i Palais-royal dolt sig
bakom hans sänggardiner, när folket i Paris, anfört av kardinal
de Retz, kom att övertyga sig om konungens närvaro, samme
d’Artagnan, på vilken konungen från sin vagnsdörr hälsat
med handen, när han, vid återkomsten till Paris, begav sig
till Notredame, samme militär, som lämnade honom i Blois,
löjtnanten, som han åter kallat till sig, när Mazarins död
återskänkte honom makten, korteligen den man, vilken han
alltid funnit rättskaffens, modig och tillgiven.

Ludvig närmade sig dörren och kallade till sig Colbert.

Colbert hade icke lämnat korridoren, i vilken sekreterarna
voro sysselsatta med sitt arbete. Colbert infann sig.

- Colbert, ni har låtit anställa en visitation hos herr
Fouquet?

- Ja, sire.

- Vad har vunnits därigenom?

- Herr de Roncherat, som avsändes med eders majestäts
musketörer, har lämnat mig handlingarna, svarade Colbert.

-^ Jag skall se på dem... Räck mig eder hand.

- Min hand, sire?

- Ja, på det jag må lägga den i herr d’Artagnans. I
sanning, d’Artagnan, tillade han med ett småleende och i det han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free