Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 89. Belle-Isle-en-Mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720
- Jag vet, att den falske konungen föreslagit att sälja
Belle-Isle åt engelsmännen. Är icke även detta sant?
- Jo.
- Jag vet, att vi ingeniörer och officerare kommit att slå
oss ned på Belle-Isle för att övertaga ledningen av arbetet
och befälet över tio av herr Fouquet uppsatta, besoldade
och honom tillgivna kompanier eller rättare de tio
kompanierna, som tillhöra hans måg. Allt detta är ju också sant?
Aramis steg upp, helt otålig. Man kunde likna honom vid
ett lejon, som besväras av en liten fluga.
Portos höll honom tillbaka vid armen.
- Men vad jag icke begriper, vad jag, oaktat alla möjliga
själsansträngningar och betraktelser, ej kan lära mig att
fatta och aldrig någonsin skall begripa, är, att man, i stället
för att sända oss trupper, i stället för att sända oss
förstärkningar av manskap, ammunition och livsmedel, lämnar oss
utan fartyg och Belle-Isle utan tillgångar och hjälpmedel,
att man, i stället för att sätta sig i förbindelse med oss
antingen genom signaler eller genom skriftliga eller muntliga
meddelanden, däremot avbryter alla förbindelser med oss.
Hör på, Aramis, svara mig, eller rättare, vill du, att jag
dessförinnan säger dig, vad jag tänkt om saken, jag? Vill du
veta min idé, den tanke, som fallit mig in?
Biskopen upplyfte huvudet.
- Nå väl, Aramis, fortfor Portos, jag har fått den idéen,
jag har kommit på den tanken, att någon stor tilldragelse
inträffat i Frankrike... Jag har hela natten drömt om herr
Fouquet, jag har drömt om död fisk, krossade ägg, illa
inredda och tarvligt möblerade rum. Obehagliga drömmar,
min käre d’Herblay, olycksbringande drömmar!
- Vad är det, som synes där borta, Portos? avbröt
Aramis, i det han hastigt reste sig och för sin vän utpekade en
svart punkt på vattnets pupurröda yta.
- Det är en båt, svarade Portos; ja, det är verkligen en
båt. Ah, nu få vi äntligen höra något nytt!
- Det är två båtar! utropade biskopen, i det han
upptäckte ännu en mast, två, tre, fyra stycken!
- Fem! tillade Portos i sin ordning. Sex, sju! Min Gud,
det är ju en hel flotta! Min Gud! Min Gud!
- Troligtvis våra båtar, som nu komma tillbaka, sade
Aramis, helt orolig, oaktat den trygghet han lastade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
