- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
729

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 90. Aramis avgiver förklaringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

729

- Portos, sade han, om jag låtit påtända luntorna och rikta
kanonerna, om jag givit larmsignal, om jag kallat alla man
på sin post på vallarna, dessa goda vallar kring Belle-Isle,
vilka du befäst, så skedde det visserligen för något ändamål.
Dröj, innan du dömer, eller rättare dröj icke därmed . . .

- Vad är då att göra?

- Om jag visste det, min vän, skulle jag redan sagt dig det.

- Men det gives något, som är vida enklare än att försvara
sig. Låt oss skaffa oss en båt och ge oss av till Frankrike,
där . . .

- Min bäste vän, återtog Aramis och smålog med ett slags
svårmod, låt oss icke resonnera som barn; låt oss vara män
både i plan och handling. Se där, nu prejar man från
ham-nen an något slags farkost. Giv akt, Portos, giv noga akt!

- Det är troligtvis d’Artagnan, sade Portos med dundrande
röst, i det han närmade sig bröstvärnet.

- Ja, det är jag, svarade musketörkaptenen, i det han lätt
hoppade upp på ka j trappan.

Han steg hastigt upp emot den lilla plattformen, där hans
båda vänner väntade honom.

Under hans väg dit varseblev Portos och Aramis en officer,
som tätt följde d1 Artagnan i spåren.

Kaptenen stannade i halva kajtrappan. Hans följeslagare
gjorde lika så.

- Låt edert folk avlägsna sig, ropade d’Artagnan till Portos
och Aramis; låt det avlägsna sig nog långt bort, att man ej
må kunna höra, vad vi säga.

Portos gav en befallning, som verkställdes ögonblickligen.
Nu vände sig d’Artagnan till sin följeslagare.

- Min herre, sade han, vi befinna oss icke numera på
konungens krigsfartyg, där ni, i kraft av edra order, nyss talade
till mig i så högdragen ton.

- Min herre, svarade officeren, jag talade icke högdraget
till eder; jag verkställde helt enkelt, fast eftertryckligt, vad
jag blivit befalld. Man har ålagt mig att följa eder; därför
gör jag det. Man har förbjudit mig att låta eder samtala
med någon, vem det vara må, utan att jag avhör samtalet;
därför blandar jag mig i allt, vad ni företar er.

D’Artagnan darrade av vrede. Portos och Aramis, som
hörde detta samtal, darrade även, men av oro och fruktan.
D’Artagnän bet sig i mustaschen med en häftighet, som hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0729.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free