Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 90. Aramis avgiver förklaringar - 91. Grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
av konungen. Då skola de ej sätta sig till motvärn, det
hoppas jag åtminstone. De skola utan strid lämna sig i vårt
våld, och i godo skola vi inkränkta ett fäste, som det skola
kosta oss att dyrt intaga med vapenmakt.
Den officer, som åtföljt d’Artagnan till Belle-Isle, var i
begrepp att yttra något, men d’Artagnan avbröt honom.
- Jag vet, vad ni ämnar säga, min herre, jag vet, att man
har en kunglig order att hindra varje hemligt meddelande
med försvararna av Belle-Isle, och just därför föreslår jag
att meddela mig med dem blott i närvaro av hela min stab.
D’Artagnan böjde på huvudet till tecken åt sina officerare
att väl uppskatta denna nedlåtenhet.
Officerarna blickade på varandra, som för att läsa
varandras tanke i ansiktsuttrycken, och röjde synbarligen den
avsikten att, sedan de blivit ense därom, foga sig efter
d’Artagnans önskan. Och redan insåg denne med glädje, att
följden av deras samtycke skulle bli, att en båt avsändes till
Portos och Aramis, då i det samma officern framtog under
sin rock ett förseglat papper och lämnade det åt d’Artagnan.
På detta papper var som underskrift, tecknat n:r 1.
- Vad är det nu igen? mumlade kaptenen, förvånad.
- Läs, min herre, sade officern, i det han bugade sig med
en artighet, som dock ej var fri från en viss bedrövelse.
Full av misstroende uppvek d’Artagnan papperet och läste
därpå följande ord:
"Förbud för d’Artagnan att hålla rådslag, vad det vara må,
eller att inlåta sig i något slags överläggning, innan Belle-Isle
erövrats och fångarna arkebuserats.
Undertecknat: Ludvig."
D’Artagnan hämmade utbrottet av den otålighet, varav hela
hans kropp skälvde, och sade med ett artigt småleende:
- Gott, min herre, man skall foga sig efter konungens
önskan.
91. GROTTAN.
Locmarias underjordiska gång låg så långt bort, att de
båda vännerna som beslutat fly, måste spara sina krafter
för att kunna tillryggalägga vägen dit.
För övrigt började mörkret att falla på; klockan hade uppe
V. B. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
