- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
738

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 91. Grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

738

i fästningen redan slagit tolv på natten; Portos och Aramis
voro försedda med penningar och vapen.

De vandrade alltså över den hed, som skiljer fästningen från
denna underjordiska gång; de lyssnade till minsta buller och
sökte undvika varje bakhåll.

Emellanåt sågs på den väg, de med avsikt lämnat på sin
vänstra sida, några flyende, som kommo från det inre av ön,
sedan de erfarit de kungliga truppernas landstigning.

Aramis och Portos, som vid dylika tillfällen gömde sig
bakom något klippstycke, uppsnappade de ord, som undföllo de
arma människorna, vilka helt darrande gåvo sig på flykten,
medförande sina dyrbaraste saker, och försökte, i det de
avhörde deras klagolåt, att därav draga någon slutsats för sitt
eget bästa.

Äntligen, efter en hastig, men av nödvändiga uppehåll ofta
avbruten vandring, kommo de fram till dessa djupa grottor,
i vilka den allt beräknande biskopen av Vannes hade varit
nog omtänksam att på rullar låta införa en båt, som under den
vackrare årstiden kunde hålla sjön.

- Min bäste vän, sade Portos pustande, som det tycks, äro
vi nu äntligen framme, men om jag icke missminner mig,
talade du om tre män, tre tjänare, som skulle åtfölja oss.
Jag ser dem icke; var äro de då?

- Varför skulle du också se dem, käre Portos? svarade
Aramis. De vänta oss säkert nere i hålan, och troligtvis ta
de sig ett ögonblicks vila efter detta mödosamma och
besvärliga arbete.

Aramis hejdade Portos, då denne var i begrepp att stiga
ned i den underjordiska gången.

- Min bäste vän, sade han till jätten, vill du tillåta, att
jag går först? Jag känner den överenskomna signalen, och
om våra män icke fingo höra den, vore de i stånd att giva eld
på dig eller att i mörkret hugga efter dig med sina knivar.

- Gå då, bäste Aramis, gå först; du är själva visheten och
försiktigheten; gå då! För övrigt känner jag nu åter den
trötthet, jag redan nämnt för dig, och som ännu en gång
angriper mig.

Aramis förmådde Portos att sätta sig ned vid ingången till
grottan; han nedböjde huvudet och gick in i hålan, i det han
efterhärmade ugglans läte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0738.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free