- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
744

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 91. Grottan - 92. Striden i grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

744

- Och den stackars Bicarat? sade Portos.
Aramis överlade ett ögonblick.

- Bicarat först av alla, svarade han helt kallt. Han
känner oss.

92. STRIDEN I GROTTAN.

Oaktat det slags förutsägelsegåva, som utgjorde ett
framstående drag i Aramis’ natur, utföll ej händelsen helt
och hållet så, som biskopen förutsett.

Bicarat, bättre beriden än hans kamrater, kom först till
grottans öppning och insåg, att både räv och hundar måste
störtat in däri. Men träffad av den vidskepliga förskräckelse,
som varje mörk underjordisk gång helt naturligt uppväcker
i människosjälen, stannade han utanför och väntade, tills
hans kamrater samlat sig omkring honom.

- Nå? frågade de unga männen, helt andtrutna och
förvånade över hans overksamhet.

- Nå, hundarna höras icke mera till; både räv och hundar
måste omkommit i denna underjordiska gång.

- De ha allt för väl följt spåret för att så hastigt kunna
förlora det, sade en av officerarna. För övrigt skulle man höra
dem gläfsa på ett eller annat ställe. Som Bicarat säger, de
måste likväl finnas i denna grotta.

- Men varför låta de då icke höra av sig? anmärkte en av
de unga männen.

- Det är högst besynnerligt, sade en annan.

- Nå väl, yttrade en fjärde, låt oss gå in i grottan. Skulle
det händelsevis vara förbjudet att gå dit in?

- Nej, svarade Bicarat. Men där är ju mörkt som i en
säck, man kunde sannerligen bryta halsen av sig.

- Detta öde har också troligtvis drabbat våra hundar, sade
en officer.

- Vad fan har det blivit av dem? frågade de unga männen
i kör.

Varje ägare ropade nu sin hund och visslade på den med
sin favoritmelodi, utan att en enda hund besvarade varken
ropet eller visslingen.

- Det är kanske en förtrollad grotta, sade Bicarat. Låt
se då!

Han steg av hästen och tog ett steg in i grottan*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free