- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
747

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 92. Striden i grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

747

Bicarat, liksom kulorna under en drabbning korsa varandra
mitt i elden.
Vid denna störtsjö av frågor återhämtade han sina krafter.

- Vad skulle jag väl ha sett? frågade han; jag var mycket
varm, när jag gick in i grottan, och därinne angreps jag av
kölden, det är alltsammans.

- Men hundarna, hundarna, har du sett till dem? Har du
hört någon av dem? Kan du ge oss några underrättelser om
dem?

- De måste ha tagit en annan väg, svarade Bicarat.

- Mina herrar, sade en av de unga männen, vad som här
inträffat, i förening med vår väns blekhet och tystlåtenhet,
innefattar en hemlighet, som Bicarat icke vill eller kanhända
icke kan uppenbara. Det enda, man kan taga för avgjort och
som synes otvivelaktigt, är, att Bicarat sett någonting
märkvärdigt inne i grottan. Nå väl, jag för min del är ganska
nyfiken att få veta, vad han sett, om det också vore hin håle
själv. Låtom oss gå in i grottan!

- Ja, in i grottan! upprepade alla med en mun.

Ekot överförde till Portos och Aramis dessa ord, likt en
hotelse: "In i grottan! In i grottan!"
Bicarat kastade sig framför sina kamrater.

- Mina herrar! Mina herrar! utropade han. För Guds
skull gån icke dit!

- Men vad är det då för fasligt därnere i den
underjordiska gången? frågade flera röster.

- Säg då, Bicarat, tala!

- Det är bestämt hin håle själv, som han sett därinne,
upprepade den, som redan yttrat denna förmodan.

- Nå väl, men om han verkligen sett honom, inföll en
annan, bör han väl icke vara till den grad självisk, att han ej
skulle låta oss också få se honom.

- Jag ber, mina herrar, mina herrar! återtog Bicarat.

- Se så, låt oss slippa in!

- Jag bön faller, mina herrar, gån icke in!

- Men du har ju varit därinne, du?

Nu närmade sig en av officerarna, vilken, något äldre än
de andra, hittills hållit sig tillbaka och ingenting yttrat.

- Mina herrar, sade han med ett lugn, som stod i motsats
till de unga männens upprörda sinnesstämning, därinne finns
någon eller något, som väl icke är hin håle, men som likväl,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0747.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free