Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 92. Striden i grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
det må vara vad som helst, haft den förmågan att tysta våra
hundar. Vi måste veta, vem denne någon eller detta något är.
Bicarat gjorde ett ytterligare försök att hejda sina vänner,
men det var förgäves. Förgäves kastade han sig framför de
mest beslut samme; förgäves höll han sig fast vid klipporna
för att spärra dem vägen; hela hopen av de unga männen
inträngde i hålan efter den officer, som sist talat, men som
först rusat åstad med värjan i hand för att trotsa denna
okända fara.
Bicarat, som stöttes tillbaka av sina vänner, kunde ej
åtfölja dem, utan att i Portos- och Aramis1 ögon gälla för en
förrädare och en menedare; med spänt öra och händerna
utsträckta, som bön f olle han ännu, gick han att stödja sig mot
den skrovliga väggen av en klippa, som han trodde bliva
utsatt för musketörernas eld.
Officerarna inträngde allt djupare i grottan, under rop,
som blevo svagare, allt eftersom de fördjupade sig däri.
Plötsligen dånade under valvet en muskötsalva, likt en
Två eller tre mutskötkulor plattades mot klippan, varemot
Bicarat stödde sig.
I det samma hördes suckar, vrål och svordomar, och den
lilla truppen av adelsmän syntes åter, några bleka, några
blodiga och alla omgivna av rökmoln, vilket den yttre luften
tycktes uppdraga från det inre av hålan.
- Bicarat! Bicarat! skreko de flyende, du visste, att det
fanns ett försåt i denna håla, och du varnade oss ej!
- Bicarat! Du är orsak till, att fyra av oss dödats. Ve dig,
Bicarat!
- Du är orsak till, att jag dödligt sårats, sade en av de
unga männen, i det han i sin handgrop upphämtade blodet,
som strömmade ur hans sår, och kastade det i ansiktet på
Bicarat; må mitt blod återfalla på dig!
Kämpande med döden, rullade han vid den unge mannens
fötter.
- Men säg oss åtminstone vem, som finns där? ropade flera
ursinniga röster.
Bicarat teg.
- Säg det eller dö! utropade den sårade, i det han reste sig
upp på sitt ena knä och över sin kamrat lyfte sin arm,
väpnad med ett onyttigt stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
