- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
754

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 93. En Homeros' sång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

754

Ännu blott tjugo famnar till, och den kunde glida ned i
oceanen.

Det var under denna tid, som kompaniet anlände,
uppställdes av kaptenen och ordnades för stormning. Aramis
hade ett vaksamt öga på allt för att kunna underlätta sina
vänners arbete. Han såg denna förstärkning, som hans
fiende erhållit, han räknade männens antal, och efter ett
enda ögonkast insåg han den ohjälpliga fara, vari en ny strid
kunde störta dem.

Att fly på havet i samma ögonblick, den underjordiska
gången intoges, var omöjligt.

I själva verket skulle också dagsljuset, som belyste de två
sista grottavdelningarna, för soldaterna visat båten, som
rullades mot havet, ävensom de två rebellerna inom
musköthåll, och en enda salva skulle åtminstone söndersplittra
båten, om den också icke dödade de fem flyktingarna däri.

För övrigt, även med antagande av, att båten kunde
undkomma, tillika med de män den innehöll, huru kunde man
väl undvika, att larmsignal gåves? Huru kunde man väl
andvika, att icke en varning meddelades åt de kungliga
fartygen? Huru skulle väl den stackars båten, jagad ute
på öppna havet och bespejad på land, kunna undgå att före
dagens slut duka under? *

Aramis, som ursinnigt slet av sig sitt grånade hår, åkallade
Guds och djävulens bistånd.

Han ropade till Portos, som arbetade mer än både rullarna
och de personer, som satte dessa i rörelse.

- Min vän, sade han helt sakta, våra motståndar ha nu
fått förstärkning.

- Aha! yttrade Portos helt lugnt; vad är då att göra?

- Att åter börja striden, yttrade Aamis, vore också
äventyrligt.

- Ja, medgav Portos, ty det är troligt, att av två, som
vi äro, icke en dödas, och i sanning, om en av oss dödades,
skulle även den andre låta döda sig.

Portos uttalade dessa ord med det naturliga hjältemod,
som hos honom stegrades till följd av sakens alla
omständigheter.

Aramis kände som ett sporrhugg i sitt hjärta.

- Ingendera av oss skall dödas, om du endast gör, vad
jag ber dig om, min vän Portos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0754.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free