Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 93. En Homeros' sång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
- Låt mig då hållas, jag har en idé.
- Är det så, och om din idé är god, och det måste den
vara, då är jag lugn.
- Ställ dig i bakhåll, Portos, och räkna alla dem, som
stiga in.
- Men du, vad tänker du då göra?
- Bry dig icke om mig, jag har mitt göra för mig.
- Jag tycker mig höra röster.
- Där ha vi dem. Nu på din post!... Håll dig så nära,
att du kan höra, vad jag säger, och att jag kan nå dig med
handen.
Portos tog sin tillflykt in i grottans andra avdelning, där
det var alldeles mörkt.
Aramis smög sig in i den tredje; jätten höll i handen en
järnstång av femtio skålpunds vikt. Portos handterade med
förvånande lätthet denna handspak, vilken man begagnat
för att därmed skjuta båten fram på dess rullar.
Under tiden fortskaffade bretagnarna båten till stranden.
I den upplysta avdelningen av grottan sysselsatte sig
Aramis, som böjt sig ned och dolde sig, med en ganska
hemlighetsfull förrättning.
Man hörde ett kommando givas med hög röst. Det var
den befälhavande kaptenens sista order. Tjugofem man
hoppade från de övre klipporna in i grottans första
avdelning, och sedan de där fått fotfäste, började de giva eld.
Ekot ljöd, det ven i valvet, och en tjock rök fyllde luften.
- Till vänster! Till vänster! skrek Bicarat, som vid sitt
första inträde upptäck ingången till det andra rummet, och
som, livad av krutröken, ville leda sina soldater åt denna sida.
Truppen störtade i själva verket åt vänster till; gången
blev allt smalare; med utsträckta händer och invigd åt
döden, marscherade Bicarat framför musketörerna.
- Kommen! Kommen! ropade han; jag ser nu dagsljuset.
- Slå, Portos! skrek Aramis1 gravlika stämma.
Portos drog en suck, men lydde uppmaningen.
Järnstången nedföll lodrätt på Bicarats huvud; han dog,
innan han hunnit ropa till. Därefter lyftes åter den
förfärande handspaken och nedföll tio gånger på tio sekunder,
varvid tio personer dödades.
Soldaterna sågo ingenting; de hörde skrik och suckar; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
