- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
761

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 94. Titanens död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

761

pelare av eld, rök och spillror uppsteg mitt uti grottan och
vidgades, i samma mån den höjde sig. De stora
gråstensmurarna böjde sig ned för att gå till vila i sanden, och själva
sanden, ett smärtans verktyg, då den slungas ur sin
hårdnade lag, översållade ansiktena med myriader sårande
atomer.

Skrik, vrål, förbannelser och liv, allt kvävdes av en
gräslig knall. De tre första grottavdelningarna blevo ett svalg,
i vilket varje vegetabilisk mineralisk eller mänsklig spillra
åter nedföll, en och en i sänder allt efter sin tyngd.

Sedan föll även sanden och den ännu lättare askan och
utbredde som en gråaktig och rykande svepning över detta
sorgliga likrum.

Söken nu i denna brinnande grav, i denna underjordiska
vulkan, söken efter de kungliga gardisterna i sina blå rockar
med silvergaloner.

Söken efter de guldsmidda officerarna, söken efter de
vapen, på vilka de räknat till sitt försvar, söken efter de
stenar, som dödat dem, söken efter själva den mark, som
bar dem.

En enda man har förvandlat allt detta till ett kaos,
oredigare, oformligare, förfärligare än det, som fanns en timme
innan Gud skapade världen.

Det återstod ingenting mer av de tre första
grottavdelningarna, ingenting mer, som Gud kunnat erkänna för sitt verk.

Portos begav sig genast, efter att ha kastat krutkaggen
mitt ibland sina fiender, i enlighet med Aramis1 råd, på
flykten och kom ut i sista avdelningen, i vilken luften,
dagsljuset och solen inträngde genom öppningen.

Knappt hade han också vikit om hörnet, som skilde den
tredje grottavdelningen från den fjärde, förrän han på
hundra stegs avstånd varseblev båten, som gungade på
vågorna; där funnos hans vänner, där fanns friheten, där fanns
livet efter segern!

Ännu sex av dessa jättelika steg, och han vore ute ur valvet;
utom valvet fordrades blott två eller tre kraftiga språng,
och han uppnådde båten.

Plötsligen kände han sina knän svikta och benen försvagas
under honom.

- Åh, åh! mumlade han, helt förvånad; nu känner jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0761.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free