- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
768

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 95. Dagg som fallit under natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

768

Man kunde sagt, att dess fart ökades med det inbrytande
mörkret. Emellanåt, liksom en gam med blodig hals
uppreser sitt huvud över nästet, höjde sig den fruktansvärda
grekiska elden och kastade mitt i oceanen sin låga, lik en
vitglödande snö.

Äntligen var det blott ett bösshåll från båten.

Alla man stodo på däck i eldberedskap; kanoniererna
stodo vid sina stycken; luntorna brunno.

Man kunde trott, att det varit fråga om att äntra en
fregatt och att bekämpa en till antalet överlägsen besättning,
men icke att taga en av fyra karlar bemannad båt.

- Giv eder! utropade befälhavaren på skeppet med tillhjälp
av sin ropare.

Matroserna sågo på Aramis.

Aramis nickade med huvudet.

Båtskepparen Yves fäste en vit lapp vid ändan av en
båtshake.

Det var ett sätt att stryka flagg.
’ Skeppet framskred som en snabbfotat häst.

Det kastade en ny grekisk raket, som nedföll tjugo steg från
den lilla båten och belyste den ännu bättre, än den starkaste
solstråle skulle ha gjort.

- Vid första tecken till motstånd eld! ropade
befälhavaren på fartyget.

Soldaterna sänkte sina musköter.

- Vi har ju redan förklarat, att vi giva oss! ropade Yves.

- Levande! Levande, kapten! skreko några ursinniga
soldater; vi måste taga dem levande!

- Nå väl, ja, levande, sade kaptenen.
Därefter ropade han, vänd till bretagnarna:

- I fån alla behålla livet, mina vänner, alla, utom Chevalier
d’Herblay.

Aramis spratt omärkligt till.

Några sekunder riktade han sin blick på den djupa oceanen,
vars yta belystes av det sista skenet från den grekiska elden,
vilket sken fladdrade, likt fjäderbuskar, på vågornas toppar
och gjorde ännu dystrare, ännu hemlighetsfullare och
förfärligare de avgrunder, som det betäckte.

T- Ni hör, monseigneur? frågade matroserna.

- Ja.

- Vad befaller ni?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0768.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free