- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
769

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 95. Dagg som fallit under natten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

769

«~- Samtycken!

- Men ni själv, monseigneur?

Aramis lutade sig ännu mera framåt och lekte med sina
vita och smala fingerändar i det grönaktiga havsvattnet, åt
vilket han smålog som åt en vän.

- Samtycken! upprepade han.

- Vi samtycka, upprepade matroserna; men vad säkerhet
ha vi väl?

- En adelsmans ord, svarade officern. Vid min grad och
vid mitt namn svär jag, att alla, utom Chevalier d’Herblay,
skola benådas till livet. Jag är löjtnant på kungliga fregatten
la Pomone, och jag heter Louis Constant de Pressigny.

Med en hastig åtbörd upplyfte Aramis huvudet, sedan hatt
redan böjt sig ned över havet och till hälften lutat sig utom
båten; han reste sig upp med lågande blick samt småleendet på
läpparna.

- Kasten ut fallrepstrappan, mina herrar, sade han, som
det varit honom, det tillhört att befalla.

Ordern åtlyddes.

Aramis fattade nu i repet och steg först av alla om bord,
men i stället för den förskräckelse, man väntat att få skåda
på hans ansikte, sågo sjömännen på fartyget med stor
förvåning, huruledes han med säkra steg gick fram till
befälhavaren, modigt blickade honom i ansiktet och med handen gav
honom ett hemlighetsfullt och okänt tecken, varvid officeren
bleknade, darrade och sänkte huvudet.

Utan att säga ett ord lyfte Aramis sin hand till
befälhavarens ögon och visade honom stenen i en ring, vilken han bar
pä vänstra handens ringfinger.

När Aramis med ett kallt majestät, tyst och högdragen,
gjorde detta tecken, liknade han en kejsare, då denne räcker
sin hand att kyssa.

Befälhavaren, som för ett ögonblick upplyft sitt huvud,
bugade sig ännu en gång med den djupaste vördnad.

Därefter utsträckte han nu i sin ordning handen mot
aktern, det vill säga mot sin kajuta, och trädde åt sidan för att
låta Aramis gå förut.

De tre bretagnarna, som stigit om bord efter biskopen, sågo
förvånade på varandra.

Hela besättningen teg.

Efter fem minuters förlopp tillkallade befälhavaren sin när-

V. B. 49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0769.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free