- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
775

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 96. Testamentet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

775

allt i denna sal föreföll honom numera främmande. Han
öppnade dörren och avlägsnade sig långsamt.

Fullmäktigen fullbordade läsningen, varefter större delen
av dem, som infunnit sig för att höra Portos1 sista vilja,
svikna i sina förhoppningar, men icke dess mindre
vördnadsfullt, begåvo sig bort.

D’Artagnan, som efter det han mottagit fullmäktigens
ceremoniösa bugning, nu var ensam, beundrade den
utmärkta klokheten hos testator, som åt den mest förtjänte och
mest behövande tilldelat sin egendom, och detta med en
grannlagenhet, varpå de mest belevade hovmän och de
upphöjdaste karaktärer knappt kunnat ge exempel.

Visserligen ålade Portos Raoul de Bragelonne att giva
d’Artagnan allt, vad denne kunde av honom begära. Men
den aktningsvärde Portos visste ganska väl, att d’Artagnan
ingenting skulle begära, och i händelse han ock begärde
något, skulle ingen annan än han själv bestämma hans andel.

Portos anslog en pension åt Aramis, vilken senare, om han
ock finge lust att begära för mycket, skulle därifrån avhållas
av d’Artagnans exempel, och ordet landsflykt, vilket testator
utan någon synbar avsikt framkastat, innefattade ju
dessutom den mildaste och hövligaste förebråelse för Aramis’
beteende, som förorsakat Portos’ död.

Äntligen var det i den avlidnes testamente alls-icke fråga
om Atos. Kunde man väl ock förmoda annat, än att sonen
skulle erbjuda fadern bästa lotten? Portos hade med sitt
enkla, sunda förstånd bedömt alla dessa saker, uppfattat alla
dess skiftningar vida bättre, än lagen, det övliga bruket, ja,
även den finaste urskiljning kunnat göra.

- Portos var en man med hjärta, tänkte d’Artagnan för
sig själv och drog en suck.

I det samma tyckte han sig höra en annan suck, som kom
uppifrån. Han tänkte strax på den stackars Mousqueton,
vars djupa sorg han borde skingra.

I sådan avsikt lämnade d’Artagnan hastigt salen och gick
att uppsökta den aktningsvärde intendenten, då denne ej
kom tillbaka.

Han gick uppför trappan, som förde till första våningen,
och såg inne i Portos’ rum en hop kläder av alla färger och
av alla slags tyg, på vilka Mousqueton, sedan han samlat
dem i en hög, lagt sig ned.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0775.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free