Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 97. Atos' ålderdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
777
lugn både till kropp och själ oaktat mylady, Mazarin och
la Valliére, denne samme Atos hade nu på åtta dagar blivit
en gubbe, i och med det samma han förlorat stödet för sin
eftersommar.
Ännu lika vacker, ehuru lutad, lika ädel, ehuru nedslagen,
saktmodig och sviktande under sina vita lockar, sökte han i
sin ensamhet de öppna platser, där solstrålarna obehindrat
kunde spela in genom alléernas lövverk.
Med den starka kroppsrörelse, han under hela loppet av
sin levnad alltid tagit sig, upphörde han nu, då Raoul icke
mera fanns tillstädes. Hans tjänare, som sett honom varje
årstid stiga upp i dagningen, förvånades nu, då ännu klockan
sju under sommaren deras herre icke lämnat sin säng.
Atos låg med en bok under huvudgärden; han varken sov
eller läste. Han låg för att slippa uppbära sin kropp och lät
sin själ och sitt sinne svinga sig ut ur stofthyddan och
återvända till hans son eller till Gud.
Emellanåt förskräcktes hans omgivning, då man såg honom
hela timmarna fördjupad i ett tyst, omärkligt drömmeri; han
hörde icke mera betjäntens steg, då denne ängslig närmade
sig för att efterse, om hans herre sov eller var vaken. Det
hände till och med, att han glömde, det dagen redan var
halvliden, och att timmen för de två första måltiderna
förflutit. Då väckte man honom. Han steg upp, gick in i den
mörka alléen och återvände sedan för en stund i solen, liksom
för att en minut få dela dess värme med den frånvarande
sonen. Därefter började han åter sin dystra, enformiga
promenad, tills han, åter utmattad, begav sig in i sitt rum och
lade sig i sin säng, som utgjorde hans käraste tillflykt.
På flere dagar talade greven ej ett enda ord. Han ville
icke mottaga dem, som kommo på besök, och under natten
såg man honom åter tända sin lampa och tillbringa hela
timmar med att skriva eller bläddra i pergament.
Atos skrev ett brev till Vannes och ett till Fontainebleau;
båda breven blevo utan svar. Man känner orsaken. Aramis
hade lämnat Frankrike, d’Artagnan hade rest från Nantes till
Paris, från Paris till Pierrefonds. Grevens kammartjänare
anmärkte, att greven med var dag med några varv minskade
sin promenad. Snart blev den stora lindalleen allt för lång
för samma fötter, som fordom tillryggalagt den kanske tusen
gånger på en och samma dag. Man såg greven med möda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
