- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
781

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 97. Atos' ålderdom - 98. Dödens ängel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

781

ty Atos levde i dubbelt mått under dessa hans tankes
utflykter. En natt drömde han, att Raoul klädde sig i ett tält
för att deltaga i en expedition, som anfördes av herr de
Beaufort. Den unge mannen var nedslagen, han häktade långsamt
till sitt harnesk och gav sig god tid med att spänna på sig sin
värja.

- Vad fattas dig? frågade ömt hans far.

- Vad som bedrövar mig, är Portos’, vår förträfflige väns,
död, svarade Raoul; jag erfar här lika mycken sorg däröver
som ni där borta.

Synen försvann, då Atos1 dvala upphörde.
I gryningen inträdde en av hans betjänter till sin herre
och lämnade honom ett brev, som kommit från Spanien.

- Aramis’ stil, tänkte greven.
Han läste brevet.

Portos är död! utropade han redan vid de första raderna»
O, tack, tack, Raoul! Du håller ord, du varskor mig!

Angripen av en förfärlig svettning, svimmade Atos i sin
säng utan annan orsak än sin svaghet.

98. DÖDENS ÄNGEL.

Man hörde en häst galoppera på den hårda sanden i alléen,
och ljudet av de bullersammaste och livligaste samtal
trängde in i det rum, där greven var fördjupad i sitt
dröm-meri.

Atos rörde sig ej ur stället; knappt vände han sig åt dörren
för att få veta, vad det var for buller.

Tunga steg ljödo i trappan: den häst, som nyss galopperat
så snabbt, fördes nu långsamt till stallet. Några djupa
suckar beledsagade dessa steg, som småningom närmade sig Atos’
rum.

Nu Öppnades en dörr. Atos vände sig åt den sidan och
ropade med svag röst:

- Post från Afrika, inte sant?

- Nej, herr greve, svarade en stämma, varvid Rouls fader
spratt till, där han låg i sin säng.

- Grimaud! mumlade Atos.

Svetten började rinna utför hans avmagrade kinder.
Grimaud syntes nu på tröskeln. Det var icke mera samme
Grimaud vi redan sett, ännu ung i mod och hängivenhet, vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0781.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free