- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
783

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 98. Dödens ängel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

783

dit den en gång så förfärliga och så ljuva synen nyss hade
lett honom, ty, sedan han sakta tillslutit sina ögon, öppnade
han dem åter och började småle: han hade sett Raoul, som
även smålett åt honom.

Med händerna hopknäppta över bröstet, med ansiktet vänt
mot fönstret och badat av den friska nattluften, som förde
dof-tet från blommorna och skogarna till hans huvudgärd,
försjönk Atos nu för alltid i betraktande av detta paradis, vilket
de levande aldrig få skåda.

Gud ville troligtvis för denne utvalde framvisa skatterna av
sin eviga lycksalighet, i samma stund, då andra människor
darra av fruktan att inställa sig inför en sträng domare och
hålla sig fast vid detta liv, som de känna, av fruktan för det
tillkommande, som de skymta vid dödsfacklans dystra och
allvarsamma sken.

Atos leddes av sin sons rena och blida själ, som längtade att
förenas med faderns. Allt var för denne rättfärdige melodi
och doft på den svåra väg, själarna taga för att återvända till
sitt himmelska fädernesland.

Då Atos en timme varit försatt i denna hänryckning,
upplyfte han sakta sina händer, vita som vax; småleendet
kvardröjde på hans läppar, och så sakta, att man knappt kunde höra
honom, frammumlade han dessa tre ord, ställda till Gud eller
till Raoul:

- Här är jag!

Hans händer iiedsjönko långsamt, som hade han själv åter
nedlagt dem på sängen.

Döden hade varit lätt och ljuv för denna ädla varelse. Han
hade sluppit dödskampens kval och den sista färdens svåra
krampryckningar; döden hade med en välvillig hand öppnat
evighetens portar för denna upphöjda själ, som var förtjänt
av all dess skonsamhet.

Allt buller tystnade i hela huset; alla fruktade att störa
grevens sömn. Men då Grimaud lade örat till, märkte han, att
Atos icke mera andades.

Han reste sig upp, med händerna stödda mot golvet, och
från sin plats eftersåg han, om icke någon sprittning
förmärktes i hans herres kropp.

Han förnam ingenting. Nu började han frukta och reste sig
helt och hållet upp, men i samma stund hörde han någon gå
i trappan; ett klingande av sporrar mot en värja, detta kri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0783.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free