- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
784

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 98. Dödens ängel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78i

giska, för hans öra sä väl bekanta ljud, kom honom att
stanna, i det samma han ämnade gä fram till Atos’ säng.

En röst, ännu mera klingande än koppar och stål, hördes
tre steg frän honom.

- Atos! Min vän Atos! ropade denna röst, som var rörd
ända till tårar.

- Chevalier d1 Artagnan! stammade Grimaud.

- Var är han? fortfor musketören.

Grimaud fattade med, små hårda fingrar i hans arm och
visade honom sängen, mot vars vita lakan likets blygrå hy
redan började sticka av.

D’Artagnan drog efter andan.

Han närmade sig på tåspetsen, rysande och förskräckt vid
det buller, hans egna steg förorsakade på golvet, samt med
hjärtat sönderslitet av en namnlös ångest. Han lade sitt öra
till Atos’ bröst och förde sitt ansikte till hans mun. Varken
ljud eller andedräkt förmärktes. D’Artagnan studsade
tillbaka.

Grimaud, vars blickar uppmärksamt följt cTArtagnans alla
rörelser, gick nu att blygsamt sätta sig ned vid foten av
grevens säng och tryckte sina läppar mot täcket, som höljde hans
herres redan styvnade fötter.

Nu flöto ymniga tårar ur Grimauds rödsprängda ögon.

Denne till förtvivlan bragte gubbe, som grät i nedlutad
ställning utan att yttra ett enda ord, företedde den mest
rörande anblick, d’Artagnan under sitt på själsskakningar så
rika liv någonsin hade skådat.

Kaptenen stod fördjupad i betraktelser inför den döde, vars
ansikte ännu smålog, och som tycktes bibehållit sin sista
tanke för att, även bortom livets gräns, på ett vänligt sätt
välkomna sin bäste vän, den man, vilken han, näst Raoul, mest
av alla hade älskat, och liksom för att besvara denna sista
yttring av gästvänlighet, gick d’Artagnan fram och kysste
Atos pä pannan samt tillslöt med sina darrande fingrar hans
ögon.

Därpå satte han sig vid sängens huvudgärd utan att frukta
denne döde, som i trettiofem hela år för honom hyst ett så
milt och så välvilligt hjärta; han sysselsatte sig ivrigt med de
hågkomster, grevens ädla ansikte nu i sådan mängd väckte
hos honom, några leende och glada som detta småleende, and-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free