- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
787

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 99. Bulletinen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

787

som lågo för ankar på den lilla redden, att mot fästningen
börja en regulier eld.

Till att överbringa denna order erbjöd sig strax herr de
Bragelonne. Men monseigneur ville icke lämna bifall därtill.

Monseigneur gjorde rätt, emedan han älskade och ville
skona den unge vicomten; han gjorde ganska rätt, och utgången
rättfärdigade hans omtanke och hans vägran, ty knappt hade
den sergeant, åt vilken hans höghet uppdragit den
beskickning, varom herr de Bragelonne anhållit, anlänt till
havsstranden, förrän två skarpa skott av muskedundrar
avlossades från de fientliga leden.

Sergeanten nedföll på den våta sanden, som uppsög hans
blod.

När herr de Bragelonne såg detta, smålog han åt
monseigneur, vilken sade till honom:

- Ni ser ju, vicomte, att jag räddat edert liv? Omtala det
sedan för greve de la Fére, på det att han, då han erfar
det av eder själv, må hålla mig räkning därför.

Den unge officern smålog sorgligt och svarade hertigen:

- Det är sant, monseigneur, att om eder välvilja icke
räddat mig, så hade jag stupat där borta, där den stackars
sergeanten nyss föll, och jag skulle då vila i lugn.

Herr de Bragelonne uttalade dessa ord i en sådan ton, att
monseigneur livligt återtog:

- Vid Gud, unge man, man kunde sannerligen tro, att det
vattnas eder i munnen åt att få dö, men, vid Henrik IV:s själ,
jag har lovat eder far att föra eder levande tillbaka i hans
armar, och jag skall, om Gud vill, hålla min ed!

Herr de Bragelonne rodnade och sade med låg röst:

- Jag ber, monseigneur, förlåt mig; jag har alltid önskat
att få vara med, när det gäller, och det är så glädjande att
få utmärka sig i sin generals åsyn, i synnerhet när denne
general är hertig de Beaufort.

Monseigneur blidkades härav till någon del; han vände sig
till sina officerare, som trängdes omkring honom, och gav
dem åtskilliga order.

De båda regementenas grenadierer kommo nog nära
löpgravarna och förskansningarna för att dit kunna inkasta sina
granater, som lik visst gjorde föga verkan.

Efter sergeantens misslyckade försök att närma sig skeppen
insåg emellertid herr d^strées, som kommenderade flottan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0787.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free