- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
788

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 99. Bulletinen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

788

att han, utan att därtill hava erhållit order, ändock borde
skjuta och sålunda öppna elden.

När nu araberna träffades av flottans kanonkulor och av
rasen och spillrorna av sina dåliga murar, uppgåvo de
förfärliga rop.

Deras ryttare sprängde av i galopp utför berget, nedböjda
över sadeln, och störtade i fyrsprång på infanterikolonnerna,
som med fällda pikar hämmade detta vilda anfall.
Tillbaka-drivna av bataljonens säkra hållning, kastade sig araberna
ursinnigt på staben, som i detta ögonblick ej var bevakad.

Faran var stor. Monseigneur drog sin värja; hans
handsekreterare och eskort följde exemplet; officerarna i hans svit
började en strid med dessa ursinniga.

Nu fick herr de Bragelonne tillfälle att tillfredsställa den
stridslust, han allt sedan affärens början visat. Han
kämpade vid prinsens sida med en romares tapperhet och dödade
med sin lilla värja tre araber.

Men det syntes tydligt, att hans oförskräckthet ej härrörde
sig från den känsla av stolthet, som är så naturlig hos alla,
som strida. Hans oförskräckthet var för häftig, den var
konstlad, ja, till och med onaturlig; han sökte ordentligt berusa
sig av bullret och blodbadet.

Han var till den grad ivrig, att monseigneur ropade åt
honom att hejda sig.

Han måste nödvändigt ha hört hans höghets röst, då vi
kunde höra den, vi, som voro vid hans sida. Emellertid
stannade han ej; han red allt jämt fram mot förskansningarna.

Som herr de Bragelonne var känd som en lydig officer,
förvånades alla mycket över denna olydnad för monseigneurs
befallning, och herr de Beaufort ropade allt enträgnare åt
honom:

- Stanna Bragelonne! Stanna! Jag befaller det!

Vi gjorde alla samma åtbörd som hertigen, vi upplyfte
handen. Vi väntade, att ryttaren skulle vända om sin häst,
men herr de Bragelonne rusade allt jämt mot pallisadernp,.

- Stanna Bragelonne! upprepade prinsen med stark
stämma; i eder fars namn, stanna!

Vid dessa ord vände herr de Bragelonne sig om, hans
ansikte röjde en livlig smärta, men stannade ej; vi trodde då,
att han ej förmådde styra sin häst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0788.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free