Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
burna åskådningarna, och idéerna tages det närmast som ett
förräderi, om från den ena sidan en kämpe går över till den
andra. Man finner, som ovan sagts, intet märkligt uti, om
med ålderdomen tröttheten och konservatismen gör sig
gällande. Men man finner icke blott märkligt, utan förhatligt,
när en man ur den egna unga generationes mitt, ur de leder, i
vilka han länge stred, rätt som det är går över till
motståndaren och nu med skärpa bekämpar sina egna forna
vapenbröder. Man glömmer därvid gärna på ömse håll, att en
dylik övergång även kan ske av fullgoda motiv, även om
exemplen på en desertering av de allra simplaste, visst icke är
sällsynta. Sådana fullgoda motiv är när den egna
grundåskådningen undergår väsentliga förskjutningar eller åtminstone i
väsentliga delar så modifieras att hela den politiska
uppfattningen mera sammanfaller med den av den gamla
generationen omfattade.
En sådan utveckling är det som Gustav Möller tycks ha
undergått. Vi som ännu och med större beslutsamhet än
någonsin vidhålla och kämpa för vår ungdoms ideal och icke
skola vila förrän vi fört dessa ideal till genombrott och
seger eller själva stupat i striden för dem, vi kalla en sådan
utveckling för en utveckling baklänges, vi ser däri en
olycklig tendens att hämma själva rörelsens utveckling och bringa
olycka över hela vår strid! Och vi se med grämelse och
vemod fordom trofasta och tappra vapenbröder, gripna liksom
av förtrollningen ovanifrån, knäckta liksom av en för tung
rustning, trötta såsom inför vägens längd och målets eviga
undanflyende, stanna och gå ur ledet eller vända om och sluta
upp hos dem, som åldern givit rätten att färdas saktare och
ta det hela makligare och se på allt med den ljumma och
praktiska blick som vore vår strid allenast en affär, en handel, om
ören och kronor, om paragrafer och momenter och utskott
och annan världens s. k. härlighet.
Jag vet att de finnas som visst icke beklaga att Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
