- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
6

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intrycken hade ett rum för sig i hans minne, ett förverkligande,
en bekräftelse på något han redan visste. I Frankrike låg fröet
till den frihet han kände igen och sökte för andra, Mont Blanc
med sin alltid snöhöljda topp måtte ha varit något vackert för
honom. Han uttryckte sig aldrig så, men det kanske fanns en
underström, som meddelade sig till flickan, som under tystnad
betraktade Edelweissen. Mont Blanc har för mig stått som världens
högsta berg, evig snö var ett av denna världs under.

Var låg denna Edelweiss? Jag vet inte, i en ask, i en låda,
man lägger ned en sådan liten sak någonstans, med en viss
varsamhet, den följer med, ingen nänns kasta bort den, den dyker
upp igen, då någon rör i lådan. I en bok tror jag inte att den
låg. När jag såg den, vet jag inte, inte precis stunden då den
visades. Men den fanns, förnäm och anspråkslös, stilla och
oförstörbar. Och den stod i samband med Mont Blanc.

Mont Blanc har jag aldrig sett. Men nu har jag en egen
Edelweiss. Med den blomman är det alltid något säreget. Min
har jag fått i ett brev av en landsflyktig irländska, som sänt
den från sitt hem i Sydfrankrike. Jag tog den i handen och
minnet vaknade, ett minne som aldrig varit borta, men legat i
ett rum för sig, redo att förklaras en gång.

Min Edelweiss lade jag där jag tyckte att den hörde, i den
lätta resebibeln, slog upp den på måfå, som man gör, och
kastade in den mellan bladen och såg efter vad jag kunde finna.
Davids psalm, nummer trettio. ”Hör o Herre, och var mig
nådig; Herre var min hjälpare. Då förvandlade du min klagan
i fröjdesprång, du klädde av mig sorgens dräkt ...”

Edelweissen bär med sig sin hemlighet, den är ett bud om
något vi inte kan nå med ord. Men som en främling känner jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free