Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
I vår tillvaro liksom i de flesta barns på den tiden spelade
köket en stor roll.
För alla de sysslor som alltid måste göras, behövdes det i
medelklassfamiljerna jungfrur. Ofta två, ibland, i rikare familjer
hade man tre, där hade man också ofta extra hjälp. Vedkarl
hade man, kokfru brukas ju ännu. Vi hade aldrig kokfru, men
mycket främmande. Vår Mathilda kunde allt, hon var ett geni
på mat, denna landsflicka, vilken som adertonåring kommit till
mamma, då hon var gift med löjtnant v. Kræmer och bodde i
Visby. Mathilda var av mycket fattig släkt. Så fattig att en
episod hon berättat står inbränd i mig: modern skulle en
vinterdag gå och köpa litet kaffe. Man bodde på landet — i Blekinge
— modern tog den lilla flickan med sig och på hemvägen blåste
det upp snöstorm. De arbetade sig fram i bitande köld, då de
kommo hem var barnets linne fruset högt upp — byxor använde
varken barn eller vuxna lantkvinnor på den tiden. En annan
sådan bild av hennes liv som barn. Hon hade fått en syssla hos
en friherrinna, den bestod i att sitta bakom friherrinnan och
klia henne i huvudet, kanske det hjälpte henne att somna. För
detta fick Mathilda i lön var gång en skorpa.
Mathilda var som sagt ett matgeni, hon smakade aldrig på
den mat hon lagade, men den var alltid utsökt, genom alla år
kunde hon laga delikatesser för växande anspråk och den enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0013.html
