- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
13

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mässingsluckor skulle putsas med mässingsvatten, som stundom
vållade olyckor i fattiga hem, där barnen drucko giftet, som
man brukade ha i ölbuteljer. Kökets kastruller voro av koppar,
de skulle putsas, den stora syltgrytan desslikes. En jäktad eller
slarvig jungfru putsade bara den sida av kopparn, som syntes
på hyllan, antagligen var putsmedlet föga effektivt, krävande
hårda tag. Stora förråd av sylt kokades för vintern. Ordnad
ledighet fanns inte, Mathilda levde sitt liv med oss. I
jungfrukammaren, som det hette, togs emot besök. Då ”herrskapet” var
borta, lade jungfrurna ofta beslag på matsalen för att där ha
sitt främmande, men annars var det jungfruns kammare som
representerade ledigheten — då man tittade dit, satt där
någon ...

Mathilda fick snart fästman. Hon var vacker, ett förfinat
ansikte med stora ögon och ett långt hår, som Henry och jag
tiggde henne att bära utslaget. Hon var snar till skratt men
också till gråt. Jag minns också hennes tunga andetag då hon
sov, ty de få gånger, då jag var mörkrädd och såg ett benrangel
på rullgardinen, gick jag in till henne och lade mig hos henne.
Hon vaknade knappt, men jag kände mig trygg. Hennes
fästman fattade vi båda syskon genast en instinktiv avsky för. Han
var målare, ett romantiskt yrke, han hade lockigt hår — och
så lade han beslag på Mathilda. Och Mathildas val blev inte
gott, hon blev illa faren genom den långa Frithiof, som var en
skicklig yrkesman, då han hade lust. Hon gifte sig medan vi
ännu bodde på Johannis, och lämnade oss för att resa till
Småland, vi voro nere vid tåget, min bror sprang snyftade utmed
perrongen så länge han orkade.

Vår värld i köket befolkades nu med andra, som kommo och
gingo. Det blev slut med att dansa i nattlinnena för våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free