Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag började skolan medan vi bodde på Johannis, men hade
lärt mig läsa hemma. Att skolan var någon större uppenbarelse
minns jag inte, men väl att den bok, som jag fick öva mig i,
då jag kunde bokstäverna ur ”Barnens första läsebok” var
hårdtuggad. Det var ”Lufthavet”, om människors försök att
bemästra luften. Jag minns bröderna Montgolfiers färd upp i en
ballong, där de kommo så högt att blodet sprack ut genom näsa
och öron.
Det var en lycklig tid, fordrande, livlig, liksom vaknande
även för oss barn. Av föräldrarna sågo vi snart endast
betydelsefulla glimtar, barnkammaren var vår värld, inte så
mycket köket, då Mathilda rest. Skolan gjorde fortfarande inte
så starkt intryck, men utelivet började redan göra sig märkbart.
Jag fick ofta vara med — det måste ha varit besynnerligt tidigt!
Alla de människor som hörde till idéernas värld levde uteliv,
Anglais var en mötespunkt, Phoenix en annan. Där satt man
”i rök och damm” till hur sent som helst. Där var det taktik och
riktlinjer lades, där ventilerades händelserna, det var inte så
mycket ”nöje” som en träffpunkt mellan likasinnade, det var
också ett sätt att leva.
En septemberkväll kom Mathilda sent hem, det hade hänt
något förfärligt. Hon hade gått ut för att höra Christina Nilsson,
eller kanske rättare se henne komma till Grand Hotel, där hon
bodde, efter en konsert. Sångerskan sjöng nu för den publik, som
inte haft råd eller kunnat få biljetter till konsertsalen och så
skedde Christina Nilssonolyckan. Mathilda räddade sig utan att
något ont vederfors henne. Någon dag därefter såg jag olyckan
avbildad i en liten illa känd tidning som hette Brevlådan, man
såg en rad kvinnor i långa linnen ligga bredvid varandra på ett
golv. Denna suddiga bild, klumpigt ritad och utan nyanser, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
